Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vetenskapen och memoarlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sak som Jonas Hallenberg. Han har även använt Svea hovrätts och
statskontorets arkiv.» Hallenberg hade först tänkt sig, att Svea rikes historia under
konung Gustav Adolf den stores regering skulle omfatta sex band, men arbetet
svällde snart ut över denna ram. Det första bandet kom ut 1790, men med
det femte (1796) hade han ej fört framställningen längre fram än till 1626, och
därmed avbröts verket. Av historikerna av facket sättes detta arbete
synnerligen högt: »Lagerbrings Svea rikes historia och Hallenbergs huvudverk, båda
ofullbordade, beteckna höjdpunkterna i upplysningstidens svenska
historieskrivning... I vetenskapligt dokumenterad grundlighet överträffar det vida
Robertsons historiska arbeten.» Likväl är det tydligt, att Hallenberg icke slog
an på sin samtid, och avbrottet berodde säkerligen till en väsentlig del på den
ringa uppmuntran, som kom honom till del. I någon mån torde denna dock
vara förklarlig. Sin fordran på sanning drev Hallenberg nästan in absurdum,
och han saknade en väsentlig egenskap för hävdatecknaren: den historiska
fantasi, som förstår att binda fakta samman, så att de giva oss en klar
utvecklingslinje och levande bilder av de handlande personerna. Det är alldeles
riktigt, att dylika vyer och dylika porträtt aldrig kunna bliva sanna i den
mening, som Hallenberg fordrade. De bli onekligen mer eller mindre subjek-
tiva. Men utan någon belysning från historikerns skapande fantasi bli de
obestridligt sanna fakta, som en historiker av Hallenbergs läggning anser sig
böra meddela, skäligen ointressanta. Historien är alltid i någon mån dikt,
och Hallenberg, som själv icke var poet, förstod icke detta, uppställde heller
icke denna fordran på ett historiskt arbete, och hans »Sanning» föreföll därför
samtiden torr och intresselös. Den köld, med vilken hans historiska arbeten
mottogos, förmådde honom ock att övergiva de historiska studierna. I stället
kastade han sig på språkforskning och numismatik och visar sig här som
samme samvetsgranne och kunnige forskare som i de historiska arbetena. Men
av den stora allmänheten torde dessa lärda skrifter föga hava uppmärksammats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
