Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkan och upplysningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rätteligen bör vända sig.» I detta fall var det en löjtnant Flach,
som fått pastoratet: han hade redan sålt det, och fått halva summan
på hand. Neander gick således miste om pastoratet, ehuru
Bergström tänkt bjuda över den förre spekulanten. Ett annat exempel
finnes från Lindesbergs pastorat. Daniel Croon, som utnämndes,
hade till medsökande en fältpräst R. V. Richman, av vilken en så
lydande skuldsedel bevarats: »En månad efter sedan Kungl. Maj:ts
fullmakt på Lindesbergs pastorat i Västerås stift blivit utfärdad för
mig undertecknad, betalar jag till denna sedels innehavare ett tusende
riksdaler specie, som härmed försäkras. Sthm d. 9 jan. 1792. Rein.
Vilh. Richman.» Förmodligen hade komminister Croon betalat mera.
Särskild skandal väckte transaktionen om Hedemora pastorat. Det
hade konungen skänkt till två unga officerare vid hovet, Henrik
Sparre och De la Grange, och de hade för 4,000 riksdaler sålt det
till en ung huspredikant vid namn Lindgren; denne fick t. o. m.
ett av konungen egenhändigt undertecknat certifikat, att han skulle
utnämnas. Men innan fullmakten utfärdats, bjöd en e. o. predikant
Forslind 4,500 och fick platsen. Lindgren, som icke ens erhöll
sina pengar tillbaka, blev naturligtvis ursinnig och sprang omkring
och visade konungens egenhändiga brev. Efter vad Västerås
herdaminne förmodar, ordnades saken dock så, att Lindgren fick
fullmakt som hovpredikant och Forslind fick betala honom den utlagda
summan.
Denna och dylika skandaler framkallade, särskilt vid riksdagen
1786, en sådan indignation, att regeringen fann, att något måste
göras för att tillmötesgå den allmänna meningen. Enklast var att
göra Schröderheim till syndabock, och det var även denna utväg,
man valde. De prästerliga befordringarna hade dittills gått genom
inrikes civilexpeditionen, där Schröderheim var statssekreterare.
Dessa ärenden överflyttades nu därifrån till en särskild s. k.
ecklesiastik beredning, i vilken Schröderheim icke fick någon plats. Mycket
bättre tyckes det ej hava blivit därigenom, och först sedan den
energiske och duglige Wallquist 1789 blivit den ledande i den då
inrättade ecklesiastikexpeditionen, blev det i det hela slut på ofoget.
Då var emellertid Gustav III:s regering nästan till ända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
