Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kyrkan och upplysningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KYRKAN OCH UPPLYSNINGEN
Ortodoxismens fall.
Då den gustavianska tiden började, var ortodoxismens
makt faktiskt redan bruten, väl icke om man tar
hänsyn till gällande lag, men till tillämpningen av denna
och till den allmänna opinionen. Den enda lättnaden
i de stränga religionslagarna var, att reformerta
trosbekännare 1741 erhållit rätt till fri religionsövning och till
inrättandet av egna kyrkor. Katolikerna däremot ägde icke någon
dylik laglig rättighet, och för de talrika lutherska sekterna gällde
ännu konventikelplakatet av 1726 och 1735 års religionsstadga.
Faktiskt hade dock tvånget betydligt mildrats även för katolikerna.
De tillätos att hålla gudstjänst ej blott i de tre ministeriella kapell,
som funnos i huvudstaden (det franska, det kejserliga och det
spanska), utan hade opåtalt 1741 fått uppföra en katolsk kyrka
i Stockholm (vid Drottninggatan), och regeringen såg i det hela
igenom fingrarna med de katolska prästernas ofta lagstridiga
uppträdande. För övrigt gällde ju hela denna fråga mera en princip
än ett praktiskt intresse, ty varken katoliker eller reformerta voro
synnerligen talrika, och några judar voro ännu ej bosatta i landet.
Viktigare var regeringens och den svenska kyrkans ställning till
de lutherska sekterna. Att de direkta förföljelserna upphört redan
under frihetstidens senare del, berodde tydligen därpå, att
upplysningens krav på tolerans alltmer börjat göra sig gällande och
på den allt större likgiltigheten för den officiella religionen.
Visserligen får man icke taga de klagomål allt för mycket efter
bokstaven, som av prästerskapet riktades mot fritänkeriet och
indifferentismen, men prutar man av något på de starka orden,
får man nog en riktig bild av den svenska kyrkan vid
frihetstidens slut. Så vände sig prästeståndet redan vid riksdagen
1742—1743 mot »den allestädes överhandtagande ogudaktigheten,
vilken nogsamt bevisar sig med den offentliga gudstjänstens
övergivande, sabbaternas ohelgande och Herrens heliga nattvards
skändliga förakt»; kyrkorna stodo nästan tomma, och på gatorna voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0115.html
