- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
82

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bokmarknaden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»gedigna» litteraturen, särskilt den historiska, och intresserade sig
mindre för den nya vitterheten. Fru Elsa Fougt, som övertagit
Mommas tryckeri och förlag, ägnade denna en större
uppmärksamhet och förläde särskilt den nyare dramatiska litteraturen. Men
den, som dock mest anlitades, var Johan Christoffer Holmberg.
Han var som det tyckes en alldeles obildad person, men han hade
både stor energi och verklig affärsbegåvning. Han hade börjat
såsom biträde i en boklåda, men fick 1766 tillstånd att öppna egen
bokhandel och kastade sig samtidigt på förlagsverksamhet. 1779
blev han därjämte delägare i ett tryckeri och fick 1784 rätt att
driva ett eget. Utom i Stockholm hade han en boklåda i
Göteborg, öppnade sedan en också i Uppsala. Hans förlag var av en
mycket brokig beskaffenhet. Det omfattade vetenskapliga arbeten,
uppbyggelseskrifter och framför allt nöjeslitteratur, ofta av en skabrös
beskaffenhet, romaner och teaterpjäser — särskilt Hallmans och
Kexéls — och i följd av förlagets natur var hans anseende ej det
bästa. Hans affärsprinciper voro ej heller stränga. Såsom vi
måhända erinra oss gav han utan tillstånd ut Min son på galejan och
ville även lägga sig till med Fredmans epistlar, ehuru detta
avstyrdes. Lidner, vars samlade arbeten han utgav, fick han däremot
betala, och likaså måste han honorera medarbetarna i de tidskrifter,
han satt upp. I brev klaga dessa ofta över hans gnidighet. Men
tar man hänsyn till den tidens penningvärde, synas honoraren ej
hava varit så dåliga.

Författarhonoraren.



Vad Kellgren, Lenngren och Sjöberg fingo av honom för sina
bidrag till Stockholms-Posten, vet man ej, men Rudin, som
säkerligen hade ett lägre arvode än Kellgren, fick, såvida man så får
tolka ett yttrande av Kellgren, 200 rdr sp. om året. Bättre känner
man den andra av Holmbergs tidningar. Sedan han blivit av med
Stockholms-Posten, satte han 1792 upp Extra Posten, i vilken
Stenhammar, Blom och Leopold anställdes som medarbetare. Blom,
som skulle lämna två blad i månaden, fick ett årshonorar av 180
rdr, Stenhammar fick 200 för fyra blad, Leopold 250, och detta
var ju ganska hederligt. Efter allt att döma hade författarhonoraren
för skönlitterära arbeten icke så litet stigit sedan frihetstiden. Så
fick Leopold, som visserligen var den då mest ansedde författaren,
4,000 rdr riksg. för sina 1800—1802 utgivna Samlade skrifter; för
hans stavningslära, som Svenska akademien förlade, betalades 600
rdr riksg., och för Oden fick han redan vid den första
auktorsrecetten 200 rdr; varje teaterpjäs betalades med tre dylika. För
att få fram vår tids penningvärde böra dessa siffror nog
tiodubblas. Så stora författarhonorar, att en person kunde leva av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free