Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Censuren och pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visa sig någon underhandling». Hotelsen och Kellgrens litterära
ställning hade denna gång effekt, och den 15 februari 1788 bifölls
grens ansökan »om förnyat privilegium på utgivandet av
Stockholms-Posten». Därmed var Holmberg avsatt, och en året därpå av
honom gjord ansökan om att få utgiva Nya Stockholms-Posten
avslogs, sedan Kellgren blivit hörd. Han fortfor väl att till slutet av
1789 trycka och distribuera tidningen. Men från och med 1788
var Kellgren dess redaktör; den enda inskränkningen var, att han
icke »genom köp, avhandling eller på vad sätt som helst ske kan»
finge försälja eller överlåta privilegiet på någon annan. Detta kunde
naturligtvis ej hindra honom från att taga Lenngren till medredaktör,
och efter Kellgrens död fortfor Lenngren att ensam utgiva tidningen,
ehuru han först 1798 erhöll formligt privilegium. Stockholms-Posten
fortgick sedan ända till 1833.
Stockholms-Postens program.
Programmet för tidningen var säkerligen uppgjort av Holmberg,
Den ville vinna läsare och borde därför framför allt vara »pigg»,
behandla de ämnen, som tilltalade den stora publiken, ej förfäkta
någon viss mening, utan låta olika åsikter i tidens brännande frågor
brytas mot varandra. Framför allt skulle den vara ett uttryck för
den nya tiden. Ett trumpet och okunnigt folkslag — heter det i
anmälan — »som, fordom sysselsatt med politiska tvister, vanvårdat
och föraktat snillets läckra och oskyldiga nöjen, tyckes i synnerhet
tarva att bliva muntrat och upplyst. Det är ett ändamål, som några
stilla lärdomsidkare, brinnande av ett uppriktigt, fastän törhända
vanmäktigt nit att i sin mån bidraga till regeringens visa avsikter
och övertygade, att kunskap är ett lysande överflöd, då den ej leder
till medborgerlighet, hava föresatt sig med denna skrifts författande».
Redan häri låg en antydan om, att tidningen ej skulle sysselsätta
sig med »politiska tvister», och Kellgren, som troligen är författare
till denna anmälan, var vid denna tid ännu ej politiskt intresserad,
Holmberg ännu mindre. Publicolas artikel kom in i tidningen både
honom och Kellgren ovetande, och efterspelet till denna hade nog
gjort Holmberg försiktigare. De artiklar, som kunna sägas hava
någon politisk innebörd, äro både jämförelsevis få och ganska
oskyldiga. Tack vare denna försiktiga, snarast regeringsvänliga hållning
fick tidningen överleva 1785. I stället gjorde Stockholms-Posten
sig till språkrör för upplysningsrörelsen, och här var Gustav III mer
än tolerant. Det var den politiska pressen han ville strypa; i
kulturfrågor såg han däremot gärna en ganska långt driven radikalism,
särskilt om han själv prisades såsom den fördomsfrie
upplysningsmonarken. Holmberg upplät därför gärna sina tidningsspalter till
artiklar i denna riktning, ehuru han också opartiskt tryckte av alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0105.html
