Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Censuren och pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
justitiekansleren veta, att de av skyldighet att vårda lugn och allmän ordning
under min frånvaro, i fall han kontinuerar med sin skrift, bleve
nödsakade att i så ovanliga omständigheter sätta honom ur stånd att
utöva sin vitterhet... Jag tror, att Lund betänker sig, om en
sådan komplimang honom på ett allvarsamt sätt, men med en viss
hemlighet, göres, och skulle det minsta komma i hans blad, varföre
man kan attackera honom med skäl, bör ej tillfället försummas.»
Den habile Schröderheim ordnade emellertid saken på ett vida
förståndigare sätt. Lund hade blivit rädd, att den halvgalne
Sprengtporten skulle mörda honom, rusade upp till Schröderheim för att
begära beskydd och berättade där, »huru nöden tvungit honom till
skribent, huru knappa hans medel voro, hans mors nöd, hans
kreditorers krav, hans egen avsky för sin métier», och så kom det till
sist: »men när jag slutar mitt blad, så svälter jag. Förbarma er!»
Schröderheim tog då 72 rdr, som han hade i en låda, och gav dem,
oräknade, åt Lund. Denne räknade sedlarna och svarade med en
obestridlig galghumor: »Med 28 till är jag hulpen». Han fick dem
och utfärdade följande förbindelse: »Härigenom förbinder jag mig på
ära och tro, att sedan Tryckfriheten den wälsignade är slutad med
arket 50, ej på 4 månaders tid, räknat à dato, varken kontinuera
detta eller utgiva någon annan slags skrift. Stockholm etc. P. Lund.»
Därmed var man av med honom. Han blev nu välsinnad, och några
månader senare, i juni 1784, skrev Schröderheim till konungen:
»Lund, som hållit ord att ej kontinuera Tryckfriheten, men icke
kan vara sysslolös, har äntligen velat occupera sig med en ny edition
av greve Tessins brev. Han hedrar mig numera med ett besvärligt
förtroende, och jag har varit rätt glad, att han tagit denna utväg.»
Schröderheim hade skaffat honom drottningen och kronprinsen
som prenumeranter på denna upplaga och hoppades, att konungen
»vore nöjd med all den möda, jag verkligen gjort mig att hålla
honom och andra hans likar i styr». Som det tyckes hade Lund
för sin framtida tystnad fått en pension av konungen.
Det sista numret av Lunds tidning hade utkommit den 22 april
1784. Men endast några dagar senare kom en ny veckotidning,
Den nye granskaren, utgiven av en vida förnämligare författare —
Thorild. Schröderheim skrev genast till konungen: »Lund har slutat.
En förryckt magister Thorén har börjat en ny skrift, som är
gallimathias, men har elaka ställen. Jag hoppas göra slut därpå genom
Cederhielm, som nu äntligen vill behaga och vilken jag inbillat, att
han passerar för auktor därtill.» Den gången misslyckades
emellertid Schröderheim, och ej heller justitiekansleren Wachtmeister fick
någon bukt med den originelle svärmaren. Till hans tidning får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
