Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gustav III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fru Lenngren syntes där aldrig, och den ende, som mot slutet av
konungens liv tillhörde hans umgänge, var den smidige Leopold.
De favoriter, som vanligen omgåvo konungen, Henrik Sparre, De
Besehe, Peyron, De la Grange m. fl., voro fullkomligt obetydliga
personer. Det börjar verkligen — skrev hertiginnan 1787 — »bliva
ont om angenäma människor inom den fåtaliga och tråkiga societeten,
sedan många dragit sig tillbaka, utledsna vid den samling av
ouppfostrade och ohyfsade unge män, som kungen omgiver sig med och
vilka gjort tonen inom hovkretsarna ytterst dålig».
Moralen.
Skillnaden mellan Gustav III:s och Lovisa Ulrikas hov var således
ganska stor. Men olikheten visade sig icke blott i den större eller
mindre stelheten. Den visade sig ock i ett annat fall. Det är
visserligen alldeles orätt att giva Gustav III skulden till det
moraliska förfallet under 1700-talets senare del. Såsom vi sett var denna
sedeslöshet ett arv från frihetstiden, särskilt från 1760-talet. Men
på Gustav III:s tid spred sig denna sedernas upplösning också till
hovet och de högsta kretsarna, och därtill var han icke utan skuld.
Lovisa Ulrika höll på den yttre anständigheten, och tonen vid
hennes hov var strängt moralisk. Gustav III däremot ville även
i detta fall imitera franska förebilder — på Ludvig XV:s tid voro
ju dessa icke de bästa — och ehuru han själv icke hade några
mätresser, kan det ej nekas, att han snarast uppmuntrat det
lättsinne, som nu kom på modet inom hovet och societeten. Han
reagerade alls icke mot den simpla liderlighet, till vilken hans båda
bröder gjorde sig skyldiga, och hovdamernas, både de giftas och
de ogiftas, erotiska förbindelser såg han med mer än jämnmod,
snarast med nöje. Mellan Gustav III:s och Lovisa Ulrikas hov är
det därför i sedligt avseende samma skillnad som mellan Armfelt
och Tessin. Nu hade Ulla Winblad fått medsystrar vid hovet. Det
kan vara överflödigt att ingå i några detaljer och nog att blott
nämna namnet på en av hovets mest firade skönheter — Magdalena
Rudenschöld. Detta säger tillräckligt. För diktningen hade utan
tvivel hovets exempel en icke ringa betydelse, och det är
aristokratiens libertinism, som ligger bakom Kellgrens diktning.
Sensualismen hos Creutz uppträdde ännu i pastoral förklädnad, Bellman
skildrar blott grändernas befolkning. Kellgrens sensualism är
däremot klädd i den gustavianska hovdräkten.
Gustav III och upplysningen.
Vördnaden för den franska kulturen återfinnes ju hos hela tiden,
och särskilt hos Gustav III hade den ytterligare närts genom hans
upptostran. Hans förste guvernör var Tessin, som var en av denna
kulturs pionjärer i Sverige, ehuru han ännu stod snarast på den
franskklassiska ståndpunkten. Men hans efterträdare, Carl Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0047.html
