Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjuttonhundrasextiotalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholm på 1760-talet.
I någon mån torde den ökade osedligheten i huvudstaden hava
sammanhängt med det under frihetstiden betydligt ökade
invånarantalet. Vid periodens början räknade Stockholm blott något över
40,000 invånare, men 1763 hade man hunnit upp till en siffra av
över 72,000, varvid det i det hela förblev ända till 1840-talet. I
förhållande till landets folkmängd (1750 1,780,000) var Stockholm då
en betydande stad, ehuru ganska liten i jämförelse med våra dagars
(453,000 invånare på en folkmängd i riket av 6,000,000). I följd
därav kände man varandra då vida bättre än nu. En stackars
fyllbult, som nu försvinner i den stora människomassan, var då en
allmänt bekant personlighet, som alla sett ragla på gatorna, en rolig
sällskapsmänniska, som nu blott är uppskattad i en enskild krets,
var då känd i hela staden, en bryggare och en krögare likaså, och
det är denna intima kännedom om gatans ryktbarheter, som bildar
bakgrunden till Bellmans diktning. Denna befolkning var också
sammanträngd på ett vida mindre område än nu, och Stockholm
var ännu i stort sett begränsat till »staden inom broarna». Där,
vid de smala gatorna, bodde borgarna och ämbetsmännen, ofta
ganska trångt och med en efter våra förhållanden stor
tjänstepersonal; så t. ex. innehades första våningen i ett hus i hörnet av
Nygatan och Gråmunkegränden av den ansedde guldsmeden Gustaf
Staffel jämte hustru, husjungfru, fyra gesäller, två lärgossar och en
piga. Våningen två trappor upp beboddes av hans bror och
kompanjon med husjungfru, fyra gesäller, två lärgossar och en piga.
De voro dock förmöget folk. De fattigare voro naturligtvis vida
mera trångbodda, och fem à sex personer i ett rum synes ej hava
varit ovanligt. De förmögnare köpmännen höllo i de flesta fall till
nere vid Skeppsbron, där de i samma hus hade bostad, kontor och
varulager, de senare vanligen åt de mörka gränderna med deras
ruskiga befolkning av sjömän, krogvärdar, birfilare och annat
slödder, som företrädesvis höll till i trakten av Österlånggatan och
Skeppsbron. Malmarna voro ännu föga bebyggda, Södermalm mest, där
trakten mellan slussen och de bägge kyrkorna var jämförelsevis
gott befolkad. Norrmalm var, om man frånser området närmast
Strömmen, glesare bebyggd, och vid Klara norra kyrkogata var man
redan ute på landet. Ett där beläget hus, i vilket Kellgren en tid
bodde på 1780-talet, låg i en stor trädgård, för vars skötsel ägaren
måste hålla sig med en särskild trädgårdsmästare, och bredvid
trädgården hade han stora tobaksland. På höjden vid Johannes kyrka
lågo ännu blott kojor, som enligt Elers’ Stockholmsbeskrivning voro
»så nedsjunkna i jorden, att taken äro i lika läge med gatan och
hava till tomtens hägnad planket på taket». På samma sätt såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0674.html
