Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEATER OCH DRAMA
Hindren för ett svenskt drama.
Ett svenskt drama hade under frihetstiden
ännu svårare att arbeta sig fram än en svensk
roman, ehuru det till en början kan förefalla,
som om det borde hava varit tvärtom. Ty
1600-talet, som knappast kunnat skapa någon
svensk roman, hade dock haft en svensk
teater, en svensk dramatik hade då uppstått,
och genom den Rosidorska truppen hade man
lärt känna den högtstående franska teatern.
Slutligen hade man i Bollhuset inrättat en jämförelsevis god scen.
Här funnos således ganska stora förutsättningar. Men utvecklingen
hade tvärt avbrutits genom det stora nordiska kriget, och efter
detta nödgades man börja om på nytt. Teatern hade nu att kämpa
mot många fiender — först naturligtvis mot allmänhetens brist på
kultur, vidare emot 1720- och 1730-talens pietism, som fördömde
teatern såsom syndig, och slutligen mot frihetstidens utilism. En
teater var ju något fullkomligt onyttigt, och de utländska
komedianterna drogo penningar ur landet. Som vi strax skola se,
tillmättes dessa skäl under den första tiden en avgörande vikt. Å den
andra sidan hade man ganska svårt att hindra de utländska
teaterbanden att tränga in i landet, och före 1737 gästade ganska många
vårt land.
Tyska trupper.
Dessa resande trupper voro dels tyska, dels franska. De förra kunde knappt
förädla den svenska smaken, ty denna tid sammanfaller med den tyska
teaterns nästan djupaste förfall. Först kort före 1740 började Gottsched sin
reform av denna. Sedan gick utvecklingen visserligen ganska snabbt — 1755
skrev Lessing Miss Sara Sampson, 1773 gav Goethe ut Götz — men tiden före
1740 var det rena barbariet, och den bekante skådespelaren Ekhof har givit
en mycket drastisk skildring av de teaterförhållanden, som rådde i hans
ungdom. Den passar fullkomligt in också på de tyska vandringstrupperna i
Sverige: »Kringresande gycklarband, som foro genom hela Tyskland från den
ena marknaden till den andra, roade pöbeln genom usla farser. Den tyska
teaterns huvudbrist var saknaden av goda pjäser; de, som uppfördes, voro
lika löjliga i plan och utförande. En komedi, som man oftast spelade, hette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0626.html
