Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rålamb ett icke oviktigt rum i vår litteraturhistoria. Det är
episoden om lord Kermaleck. Ty i Kermaleck möta vi den första
realistiskt tecknade romangestalt, som vår litteratur över huvud äger. Förut
hade man ej hunnit längre än till personifierade egenskaper. Man
hade tecknat sprätten, den avundsjuke, den girige o. s. v. Men
någon människa med olika karaktärsdrag blandade om varandra
hade ingen, varken i romanen eller i dramat, kunnat teckna. I
detta fall är Rålamb den förste. Kermaleck är en »modern»
personlighet, icke direkt libertin, men fullkomligt frigjord i sina åsikter.
Hans karaktär kunde, säger Adolf, liknas vid en kedja, vars länkar
utgjordes av »fel, dygder, dårskaper och ädelheter». Han hade en
»religion à la mode, som tror vad av uppenbarelsen bäst passar
sig efter dess passioner och naturliga begrepp. Han hade ett
muntert och roligt umgänge, undvek besvär och bryderi, hatade allt
tvång som en pest och fästade endast sin omtanke att roligt
fördriva sin närvarande tid utan att bekymra sig om den
tillkommande. Han älskade livet, men darrade ej för döden, vilken han
likväl ej önskade, emedan han sade sig veta, vad han nu ägde, och
icke vore kunnig eller viss nog, vad honom efter döden kunde
hända.» Hans släkt, som var reformert och ägt stora gods i
Frankrike, hade haft att välja mellan övergång till katolicismen och
fullständig egendomsförlust. Godsen — berättar Kermaleck — skulle få
behållas, om man lovade att uppfostra mig i katolska läran. Men
min mor, intagen av sin religion, rymde till England med mig, »våra
gods sekvestrerades och jag miste min egendom för religionens skull
och blev därför martyr vid två års ålder, då jag icke ens kunde
nämna religionen, mindre visste, vad den ville betyda». Hon
trodde sig hava gjort rätt, men Kermaleck har svårt att förstå denna
fanatism för en viss konfession, och han finner det orimligt att döma
dem till evig förtappelse, som ej »kuva förnuftet under deras
religionsstiftares griller». De åsikter, som Rålamb här lägger i
Kermalecks mun, voro även hans egna, ty de komma fram på flera ställen
i romanen. I början söka ett par munkar att omvända Adolf, men
han svarar dem: Jag vill icke fördöma eder, och I bören icke
fördöma mig. Vi äro människor och se ej in den ene mer, den andre
mindre i Guds dombok. Vilken av oss kan nu fördöma den andre?
Våra religioner stämma överens i så många grundsanningar. Låt
oss tala om dem! »Bruken er förfarenhet, vältalighet och lärdom
i de instämmiga punkter utan att röra de skiljaktige». Samma
toleranta uppfattning har donna Marca, som är katolik. Vi böra
spara — säger hon — »våra domar om hedningarna. Vad rår det
stackars folket för, att försynen skapat dem på en ort, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
