Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Creutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möta?» Misstag, svarar väninnan: det är mig han älskar och »hans
kärlek jag med fasa ser». Frågan, om vem Vippstjärt älskar,
övergår så småningom i en livlig träta och trätan i ett våldsamt
slagsmål, så att »så långt som svalor kunna minnas, kan ej så
mordisk drabbning finnas». Avslutningen blir överraskande. Guden
Pan, som fattat medlidande med dem, förvandlar de båda svalorna
till människor, men låter dem även såsom kvinnor ha det »forna
kynnet kvar» — för ett dylikt kvickt och maliciöst badinage hade
Dalin ännu varit allt för karolinsk.
Daphne.
Berättartalangen kommer mindre fram i Daphne, och dess
betydelse ligger på ett annat område. Dikten skrevs möjligen såsom
ett sidostycke till Verldsföraktaren. Där var det den unge,
renhjärtade och oerfarne Lisidor, som från studiekammaren trädde ut
i livet, där hans illusioner krossades. Här är det en ung dam,
Daphne, som gör sitt inträde i societetslivet. Hon äger hela denna
»menlöshet», på vilken rokokon satte ett så stort pris och som
onekligen gav erotiken en ökad bouquet. Daphne vet ej av, att
hon bländar, »fast hon naturens prydnad är». Så gör hon sitt
inträde i denna värld, där under yppighet och prakt »en lycklig
oskuld skall förstöras». Den unga, oskyldiga Daphne genomskådar
dock ej flärden och ytligheten, märker icke all den avund, all den
tomhet, som döljer sig bakom skalet, »hon sig åt alla nöjen delar»
och »tror, att livet nu först börjar». Men mitt bland nöjena frågar
sig hennes hjärta: »Månn’ ingen annan sällhet finns?» En obekant
och ljuvlig kraft vaknar i hennes sinne, ibland simmar hjärtat i
glädje, »men strax en suck från bröstet går».
Hon finner vällust, när hon tänker,
Men vet ej, vad hon tänker på.
Så uppträder den unge Alexis, och nu börjar hon ana sin oros
innebörd. Men ömheten blir en plåga, ty hennes kön och hennes
blygsamhet neka henne att röja de känslor, som röra sig hos henne.
Alexis är dock djärv:
Min Daphne! Låt oss bägge smaka,
Vad gudanöje kärlek ger.
Ditt hjärta kan ej önska mer
Än sällhet ha och ge tillbaka.
Daphne fruktar, att den stackars Alexis skall bära hand på sitt
liv, och nu kan hon ej längre dölja sin kärlek. Alexis sluter henne
i sina armar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0574.html
