Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
årstidsdikterna och i Satire öfver folkbristen, som också stå i första bandet,
möta vi Rousseaus tankar. Den senare dikten anknyter till det
problem, som då så ivrigt diskuterades inom den vetenskapliga
ekonomiska litteraturen. Såsom vi erinra oss, stod man då i
allmänhet på den ståndpunkten, att ett lands rikedom berodde på
dess folkrikedom. Gyllenborg tar detta till utgångspunkt. Även
han klagar över brist på människor i Sverige, men han tänker här
icke på kvantiteten utan på kvaliteten: »Jag länge mänskor sökt och
kan dem näpplig få»; i stället har han träffat dårar, och här
kommer redan något av det politiska patos fram, som sedan fyller
Verldsföraktaren. Av mera intresse är likväl en annan punkt. Det
härskande systemet var ju merkantilismen, som ville basera
välståndet på handeln och framför allt på manufakturerna. På
1750-talet uppstod häremot, såsom vi minnas, fysiokratien, som såg källan
till ett lands rikedom i jordbruket. Fysiokratiens förste målsman
i vårt land var C. F. Scheffer, som var kronprinsens guvernör och
således Gyllenborgs närmaste förman, och samma år som
Witterhetsarbeten utkom (1759), hade Scheffer utgivit sin översättning av
Mirabeaus L’ami des hommes. Men fysiokratien stod ju i det
närmaste samband med Rousseaus natursvärmeri. Rousseau hade
visserligen i äganderätten till jorden sett uppslaget till kulturen
och mänsklighetens alla följande olyckor. Men det förbisåg man
och fäste sig blott vid hans hänförda skildring av det enkla,
primitiva livet i naturens sköte. Gyllenborgs satir är ett kraftigt inlägg
mot samhällskulturen och för det sunda lantlivet. Över bristen på
ämbetsmän, säger han, kan man i varje fall ej klaga; av dylika,
som »tära staten», finnes ett ymnigt förråd. Men däremot är det
brist på »dem, som föda sig med egen svett och möda».
Mitt kära fosterland! När skall jag äga hopp,
Att denna mänskobrist hos dig må fyllas opp?
När skall din hulda jord av flera händer plöjas
Och dina ödefält av nya åbor rödjas?
När skola dina barn förvärva dig ditt bröd
Och du får mätta dig av eget överflöd?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
