Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fru Nordenflycht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eviga spörsmål, hennes oförmåga att resignera inför gåtorna, den
andliga sönderbrutenhet, som hon därvid kände, men som Dalin
aldrig hade erfarit. Själv har hon i ett brev, som hon skrev till
Stiernman 1745, då hon ännu ej var tjugosju år, givit en skildring
av sitt liv. Den är, så vitt jag vet, den första svenska självbiografi,
som innehåller en själs utvecklingshistoria, och redan detta intresse
för en psykologisk självanalys vittnar om en författarpersonlighet,
som tillhör en yngre och mera utvecklad tid än Dalins.
Fru Nordenflychts barndom och första ungdom.
Hedvig Charlotta Nordenflycht döptes, två dagar gammal, på
Karl XII:s dödsdag den 30 november 1718. Hon tillhörde den
borgerliga medelklassen. Fadern var kamrer i kammarkollegium
och hette Nordbohm samt blev först 1727 adlad, varvid han antog
namnet Nordenflycht.[1] Han hade icke mindre än åtta barn, och
av dessa var skaldinnan det yngsta. Familjen var dock jämförelsevis
burgen, och hon växte därför upp i ett gott och allvarligt
borgarhem. Just vid denna tid började pietismen att utbreda sig i
Stockholm, och åtskilligt tyder på, att familjen icke stått alldeles
främmande för denna rörelse. Själv nämner hon ingenting därom, då
hon talar om sin barndom. Vid fem års ålder kunde hon läsa
rent, »min fader, som tyckte mig vara begåvad med någon kvickhet,
lät mig sedan hos min yngre broders informator läsa än tyska, än
latin». Detta skedde dock blott på mellanterminerna, då båda
lämnat Uppsala. Informatorn hette Henning Tideman, och —
fortsätter hon — »denne berömvärde man, som nu är kyrkoherde i
Norrland och för sin exemplariska vandel allmänt älskad, sådde de
första frön till en sann gudsfruktan i min späda och böjliga vilja».
Föräldrarna ville emellertid ej, att hon skulle uppfostras till något
lärt fruntimmer, och då hennes läslust var obetvinglig, måste hon
i hemlighet tillfredsställa denna. Mina studier — berättar hon —
bestodo dock »ännu icke i annat än Télémaque, våra svenska poeter,
tyska resebeskrivningar, fabler och några utdrag ur världshistorien
samt en hop teologiska och mystiska böcker, dem jag i synnerhet
för den tvehugsamhet, som började yppa sig i mitt förnuft, med
mycket begär och åtrå igenomlopp». Uppgiften är intressant, ty den
visar både hennes brådmogenhet — hon var ännu ej tretton år —
och hennes anlag för religiöst grubbel. De »teologiska böckerna»
voro tydligen inga andra än de, som funnos i familjens nog ej vidare
stora boksamling, således arbeten av Arndt, Scriver, De la Serre
och dylika, i vilka pietismens förberedelser redan kunna skönjas.
1731 flyttade familjen från Stockholm till en lantegendom, Viby i
[1] Även såsom gift bibehöll dottern sitt familjenamn, men detta var bruket på
1700-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0499.html
