Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke blott det svenska folket, utan ock sig själv. Grållen har ingen
utpräglad individualitet, utan formar sig efter sina husbönder, och
det enda karaktärsdrag, som kommer fram, är hans tillgivenhet för
dessa. Sådan var också Dalins psyke. Han var ej de starka känslornas
man, men då hans tillgivenhet sattes på prov, hade han mod att
våga, och som vi sett, tvekade han ej att för Lovisa Ulrika riskera
sitt liv.
Den poesi, som Dalin skapade och gav i arv åt den följande tiden,
var således i främsta rummet en diktning för aristokratien, och denna
karaktär bibehöll den svenska vitterheten i stort sett under
1700-talet. Den skiljer sig därigenom starkt från den samtida danska.
Holberg var visserligen en lärd man, men hans åskådningssätt var
borgarens, i varje fall icke »baronens». På Dalin har Holberg mycket
litet inverkat, och den store danske författarens insats i den svenska
frihetstidens kultur gjordes företrädesvis inom medelklassen. Denna
olika läggning hos de båda män, som inleda tidens litteratur i
Sverige och i Danmark, fick också en viss betydelse för den följande
utvecklingen. Den danska litteraturen blir övervägande borgerlig,
den svenska litteraturen övervägande aristokratisk, och bland dem,
som kort efter Dalin ange tonen för denna, möta vi de tre grevarna
Gyllenborg, Creutz och Oxenstierna. Överklassens smak sprider sig
snart till medelklassen, i någon mån ock till underklassen. Så gick
det i varje fall under 1700-talet, och t. o. m. Bellmans kroghjältar
hava en nyans av avsigkommen elegans, som skiljer dem från Jeppe.
Dalins poésie fugitive rörde sig visserligen blott med bagateller,
fylldes icke av tidens ledande idéer, men den gav oss dock, såsom
jag redan påpekat, vad vi förut knappast haft: en litterärt bildad
överklass med vittra, icke blott lärda, politiska eller religiösa intressen.
Utan en dylik publik, som till det väsentliga var Dalins skapelse,
hade den gustavianska litteraturen ej varit möjlig. Tack vare honom
hade man dock i Sverige fått en litterär kultur.
Till sist: Dalin var icke endast rokokopoeten. Han var visserligen
fältpredikanten Nicopompus, men han var ock sekreterare i
Vitterhetsakademien och författare till vår första läsbara svenska historia.
Han var icke blott den glade, oförarglige skämtaren. Han var även,
såsom vi sett, den första stormsvalan för den »upplysning», som
skulle komma att behärska senare delen av århundradet, och han
var det ej endast genom sina prästsatirer utan ock och framför allt
genom sin historia med dess krav på en av teologi och fantastisk
fornforskning oberoende kritik, dess anfall på den religiösa
vidskepelsen, dess krav på tolerans och sens commun. Martin Lamm
slutar sin biografi över Dalin med att påpeka det företal, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
