Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och så fortsätter det ännu ett par sidor. I denna på banaliteter,
dunkla omskrivningar och abstrakta vändningar rika framställning
hava vi redan, om än i något klumpigare form, den gustavianska
»vältaligheten», och utan tvivel berodde den beundran, som samtiden
ägnade Dalin, till en väsentlig del på hans nära anslutning till franska
mönster. Eftervärlden har dömt annorlunda och lagt Dalins litterära
förtjänster på helt andra områden, till en del sådana områden, där
han åtminstone delvis frigjort sig från dessa förebilder. Sig själv
var Dalin i varje fall blott, då han icke var stel, högtidlig och
pompös. Vi skola nu därför vända oss till dessa skrifter.
Dalins satirer mot Biörner.
Dalins styrka redan som ung hade varit hans förmåga att
imitera olika stilar. Denna talang framträder än starkare efter
Argustiden, och hans 1739 utgivna Wisdoms-prof eller Herr Arngrim
Berserks förträffelige tankar öfwer et fynd i jorden är för sin tid ett
litet mästerverk av kvickhet och roligt persiflage. Men även
innehållet och själva tendensen äro märkliga. Uppslaget till detta skämt
har Dalin såsom vanligt fått från utlandet, men han har utvecklat det
på ett fullt självständigt sätt. I det föregående kapitlet talade jag
om striden mellan les anciens och les modernes. En bland de
tacksammaste angreppspunkterna i de modernas strid mot
antikbeundrarna var att anfalla deras pedanteri, deras diffusa lärdom
och deras brist på sens commun. Ett dylikt arbete, Le chef-d’œuvre
d’un inconnu, troligen av Saint-Hyacinthe, hade Dalin använt redan
i Argus, där han efter denna förebild roat sig med att skriva några
lärda kommentarer till en modern, dum kärleksdikt. I
Wisdomsprof tog han upp motivet från en annan sida. I Chef-d’œuvre d’un
inconnu förekom bland annat en parodi på en arkeologisk
undersökning, och en dylik parodi lämpade sig vida bättre för svenska
förhållanden än parodierna på de klassiska filologernas lärda
avhandlingar. I Sverige härskade ju ännu rudbeckianismen, och både
Biörner och Göransson hade sin publik. Dalin själv hade däremot
nu vuxit ifrån dessa fantasterier, hans sens commun hade segrat
över ungdomsintrycken, och han insåg, att rudbeckianismen blott
var en annan, svensk form av det lärdomspedanteri, som hans
meningsfränder i utlandet, les modernes, angripit. Så skrev han sin
parodi, Wisdoms-prof, som riktades mot Biörner, vilken kort förut
utgivit Nordiska kämpadater (1737) och Inledning til de yfwerborne
göters gamla häfder (1738). Vetenskapligt hade Biörner väl
avrättats redan av Olof Celsius, men striden dem emellan hade förts
på latin, och av den stora allmänheten hade nederlaget knappt
kunnat uppfattas. Det blev därför Dalin, som kom att rikta
dråpslaget mot rudbeckianismen. Han börjar med förläggarens företal:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0439.html
