Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och väl även från barndomshemmet i den småländska landsbygden.
Ofta bryter sig detta primitiva uppfattningssätt mot hans klara
vetenskaplighet. Så skriver han om spöken: de »omtalas i Skriften,
i äldsta tider, mest i fabulösa tiden. Äntligen höras de ej mer av
i de florissanta riken. Allestädes omtalas de på landsbygden. Det
mesta är fabulöst. Barn, skrämda, tro vara spöken, allenast de gå
ut i mörkret, eller om dagen, då luckor stängas. Det sitter inrotat
hela livstiden, att de bliva mörkrädda. Mest frukta de för
kyrkogårdar, galgbackar. Av tusen sägner är näppeligen en veritabel.»
Men så berättar han en spökhistoria, som tilldragit sig i hans eget
hus, ehuru den visserligen bevittnats blott av hans döttrar och ej
av honom själv. Icke ens aningar vill han alldeles avvisa: »Den
dagen min moder dog i Småland och jag var i Uppsala, var jag så
melankolisk, att jag aldrig varit sådan, fast jag ej visste därav».
Men dessa primitiva drag i Linnés väsen fingo aldrig någon
betydelse för vetenskapsmannen. De voro frön, som aldrig slogo ut
i blom. Såsom den empiriske naturforskare han var, antecknade
han alla de fall, han tyckt sig kunna iakttaga av en dylik Nemesis,
och dessa gåvo honom väl ett rättesnöre för hans enskilda moraliska
liv, men sammanarbetades icke till någon genomförd filosofisk teori.
Inom naturen hade han tyckt sig kunna iakttaga en förnuftig
världsordning, och han nöjde sig med, att denna iakttagelse ej vederlädes
av människolivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
