Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juridik och medicin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullkomligt ordnad efter de allmänna skråprinciperna, med lärlingar,
gesäller och mästare. De båda samfundens verksamhetsområden
voro alldeles olika. En medicus befattade sig blott med invärtes
sjukdomar, en fältskär eller kirurg blott med utvärtes, och läkarnas
okunnighet i de enklaste kirurgiska handgreppen framgår bäst av
ett kungligt brev från 1752. Emedan — heter det här —
»förfarenheten visat, att på de orter, varest tjänliga chirurgi ej varit att
tillgå, esomoftast hänt, att då en medicus blivit kallad till en sjuk,
har han befunnit sjukdomen av den beskaffenheten, att antingen
ådern borde öppnas eller något annat medel vidtagas, som han i
brist av kunskap och övning i kirurgien icke kunde åstadkomma,
då sjukdomen merendels blivit förvärrad», så ville Kungl. Maj:t, att
medici åtminstone skulle »inhämta så mycken kunskap i kirurgien, att
de vid påkommande tillfällen kunna själva lägga handen vid de mindre
kirurgiska operationerna såsom åderlåtning, förbindning m. m.». Å
den andra sidan voro fältskärerna utan all vetenskaplig bildning. De
voro hantverkare med en viss yrkesmässig praxis, men utan teori.
Lärgossen började med att springa ärenden åt gesällerna, fick
sedermera så småningom — för att citera collegium medicum i en skrivelse
av 1747 — »vänja sig föra rakkniven, omsider öppna ådern, breda
plåster och till det högsta förbinda ett sår eller benbrott, kunnandes
därjämte då och då ha tillfälle att se en eller annan operation göras
av sin mästare». Färgerna äro här kanske väl svarta, ty de båda
»societeterna» stodo i skarp strid mot varandra. Kirurgerna voro
mössor och medici hattar. Fältskärmästarna ville tränga in i
collegium medicum, erhålla rätt att behandla även invärtes sjuka m. m.,
och mot dessa anspråk satte medici ett envist motstånd, ehuru de
alls icke voro blinda för nödvändigheten av kirurgiska kunskaper
även för en medicus. 1756 blev också en fullkomligt fristående
professur i anatomi och kirurgi inrättad i Stockholm, och till dess
innehavare utnämndes en medicus, Roland Martin, vilken tillträdde
sitt ämbete med ett tal Om de gränser, som naturlig billighet synes
hafva utstakat emellan medicin och chirurgi. Det innehöll ett ganska
kraftigt angrepp på kirurgerna: de behövde ej mycket bokvett, och
praktisk utbildning var för dem tillräcklig. Talet framkallade därför
en livlig polemik, men denna tyckes blott hava haft till effekt att
å båda sidor ytterligare uppreta sinnena. I stället skedde föreningen
mellan medicin och kirurgi tack vare en man, som ställde sig
alldeles utanför denna strid. Det var Olof Acrel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
