Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Astronomi, fysik och kemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturvetenskapliga teorierna nu, efter mer än ett halvt århundrade, trängt
igenom. Newtons Principia hade tryckts 1687, och första gången
detta arbete omnämnes i Sverige är i en disputation 1703. Det
dröjde emellertid länge, innan man tillägnat sig dess idéer; Petrus
Elvius, som i början av århundradet var professor i Uppsala, ansåg
Newtons upptäckt såsom »en pur abstraktion». Mera bekant blev
denna först genom Swedenborg, vilken i England satt sig in i den
nya teorien. Men även Polhem vägrade att tro på gravitationsläran,
och det var först genom Celsius och Klingenstierna, som denna
fullt slog igenom.
Inom fysiken ägnade sig Klingenstierna särskilt åt optiska
undersökningar. De viktigaste av dessa rörde akromatismen eller —
såsom icke sakkunnig citerar jag här Hildebrandsson — »möjligheten
att genom en ljusstråles upprepade brytningar i olika medier
upphäva ljusspridningen, men bibehålla en del av brytningen. Newton
ansåg akromatismen omöjlig, och på hans auktoritet ansågos vidare
undersökningar i denna fråga överflödiga, och saken ansågs avgjord».
I en avhandling 1754 visade Klingenstierna upp motsägelserna i
Newtons bevis, och med ledning av Klingenstiernas utredning lyckades
den berömde optiske instrumentmakaren Dollond i London förfärdiga
akromatiska linser.
När Klingenstierna skrev dessa avhandlingar om akromatismen,
hade han slutat som professor i fysik. Redan 1752 hade han nämligen
på sekreta utskottets förslag fått permanent tjänstledighet med
bibehållande av lön och övriga förmåner för att odelat kunna ägna
sig åt sina forskningar. Dessa fortsatte han, även efter det att han
1756 efter Dalin utnämnts till kronprinsens lärare, och ända till
sin död 1765.
Det var emellertid icke blott vid Uppsala universitet, som fysiken,
denna moderna vetenskap, studerades. Så höll den bekante Mårten
Triewald under åren 1728—1729 offentliga föreläsningar i fysik på
riddarhuset i Stockholm, och en av Triewalds lärjungar, Daniel
Menlös, som var bergskollegiets stipendiat, blev 1732 professor i
matematik i Lund, där hans föreläsningar nästan företrädesvis
behandlade delar av fysiken. Den vetenskapliga halten av dessa säges
dock icke hava varit stor, och först 1812 lösbröts fysiken vid Lunds
universitet ur den matematiska professuren, även då blott för att
förenas med kemien. Sin första professor i endast fysik fick Lunds
universitet så sent som 1839.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
