Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetstidens filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållande till 1600-talets ortodoxism var detta starka framhållande
av viljelivets betydelse dock något nytt. Men framför allt borde
man ha bort »de långa och invecklade ordaträtor», som dittills
förekommit inom filosofien: »Ju bättre principer, ju mindre regler,
mindre fjäs och vidlyftighet i kunskapen; ju sämre principer, ju
flera spörsmål och skrupler, frågor och tvivelsmål». Och dessa
oändliga definitioner på allt möjligt! »Våra aristoteliska metaphysici
vilja med våld och makt och likasom på sträckbänken tvinga sitt
förnuft till att finna definitioner på sådana sensibilia. Ty komma de
ock löjlige fram, som t. ex. när de förtro oss dessa hemligheter:
ens est quad est, tempus est duratio och dylikt, som bonden vet
långt bättre utan definition. Aristoteles förstod saken långt bättre,
hållande för en dumhet att vilja allt definiera. Vill du veta, sade
han, vad färg är, så se på honom.» Denna princip tillämpar Rydelius
också — mot samtidens pedagoger — då han kommer in på den
första barnundervisningen. Man bör, säger han, icke »bry ett spätt
huvud med saker, som äro alldeles för generella och abstrakta».
Den skolastiska logican och metaphysican lämpa sig därför ej för
skolan, och även i språken bör man spara reglerna, »ty regulæ äro
generales och abstractæ, men exempla äro singularia».
Den logiska skarpsinnigheten är nog bra. Men det finnes
sanningar, som så synas motsäga varandra, att förnuftet ej kan lösa
motsägelserna — viljans frihet, Guds egenskaper o. s. v. Och här
bör man vakta sig för »subtiliteter», ty »de allra största
möjligheter äro oss förborgade. När vi en gång med Guds hjälp få se
hela naturens system, så lära vi finna, huru mycket är sant, som
ingen nu kan drömma om». Rydelius’ filosofi skilde sig därför
ganska mycket från 1600-talets. Den klättrade icke ned till jorden
på en beviskedja, som hängde på några »fundamentalprinciper»,
utan den stödde sig på erfarenheten, omsatte hans egen uppfattning
av tillvaron i mera filosofiska termer, och denna uppfattning var
redan i mångt och mycket frihetstidens. Det är dess bättre och
renare sens commun, som ligger till grund för hans filosofi, och
det är med ledning av detta, som han bedömer de stora filosoferna
Descartes, Leibniz och andra. Redan här hava vi något av den
juste-miljeuuppfattning, som sedan återkommer hos hans lärjunge
Dalin.
Ännu starkare bebådar Rydelius frihetstiden däri, att han skrev
på svenska och klart, enkelt och populärt för den stora
allmänheten framlade en vetenskap, som dittills ansetts vara de lärdes
uteslutande hemlighet. Det var att för gemene man öppna dörrarna
till ett stort, nytt rike, och vi skola också finna, att de filosofiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
