Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ihre och språkvetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då emellertid Ihres ordbok dröjde, togs saken upp av en annan
myndighet. 1746 höll Tessin vid presidiets nedläggande i
Vetenskapsakademien ett Kårt tal om svenska språkets rykt och
upodlande, vilket mynnade ut i ett förslag att skrida »till en fullkomlig
och grundlig svensk ordbok, så framt en äldre vetenskapsakademis
olycka och sent fullbordade löfte ej andra akademiska samkväm
ifrån ett så vidlyftigt, dock nyttigt arbete avskräcker».[1] Förslaget
ledde väl icke till något beslut, men nu började
Vetenskapsakademien att från allmänheten bombarderas med språkskrifter, särskilt i
rättstavningsfrågan. De flesta och tokigaste voro av professor Lars
Laurel, den bästa av Skaralektorn Sven Hof, som av våra dagars
språkforskare sättes mycket högt, till en del väl därför att han med
stor talang hävdat den fonetiska rättstavningen. Detta allmänhetens
intresse återverkade emellertid på Vetenskapsakademien, som 1763
gav Sahlstedt i uppdrag att utarbeta en tillökad och förbättrad
upplaga av den förut omtalade grammatiken. Sahlstedt skrev
emellertid ett alldeles nytt arbete: Swensk grammatica... af Kongl.
Wetenskaps Academien gillad (1769), som under hela 1700-talet
blev den så att säga officiella, ty Botins vida bättre Svenska språket
i tal och skrift (1777), som Svenska akademien till en början tänkte
auktorisera såsom sin, fick aldrig denna hallstämpel. Samtidigt
med uppdraget att skriva en grammatik fick Sahlstedt också ett
annat: att utarbeta en ordbok. Ihres lät nämligen fortfarande vänta
på sig, och Höpken, som var den ledande inom akademien, var
honom alltid gramse. 1756 hade nu en kamrer Samuel Schultze
till akademien inlämnat fem folioband, innehållande en svensk
ordbok, vilken han ville genom akademiens försorg och med dess
auktoritet få utgiven. Akademien, som tyckes hava tagit sig rundlig
tid att granska den, fann emellertid i detta lexikon »mycket, som
behöver förbättras, innan det av trycket utgives», och gav 1763
Sahlstedt i uppdrag att verkställa omarbetningen. Då denne
emellertid föredrog att själv skriva en alldeles ny ordbok, gav
akademien därtill sitt tillstånd, och så började han. 1768 hade han
avslutat arbetet, men sedan kom svårigheten att få det tryckt. 1770
fick han väl ett statsbidrag på 1,000 daler smt., men det förslog ej
långt, och först 1773 kom hans Svensk ordbok ut med tillägget:
»På Kongl. Maj:ts allernådigste befallning författad». Noreen anser
den vara »en för sin tid verkligt god handbok, som äntligen
avhjälpte ett länge känt behov och i många decennier förblev vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
