Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ihre och språkvetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ulphilana (1767—1769), Reliquiæ linguæ geticæ (1758), De lingua
codicis argentei (1754) m. fl., sysselsatte han sig med andra
problem inom den gotiska filologien. Då samtidigt ett nytt gotiskt
fragment på fyra blad upptäckts i Wolfenbüttel och 1762 mycket
felaktigt utgivits av en tysk präst, gav Ihre ut en språkligt
betydligt förbättrad text. En av honom tillämnad ny upplaga av Codex
argenteus kom visserligen, delvis av ekonomiska hinder, icke till
stånd. Men inom den gotiska språkforskningen kan Ihre likväl
sägas vara en av de mest betydande föregångsmännen, och hans
metod var fullt vetenskaplig.
Ihre och den isländska filologien.
Detsamma kan sägas om hans studier i isländska. Några texter
gav han här icke ut, men 1772 tryckte han ett Bref till Herr
Cancellie-Rådet Sven Lagerbring rörande then isländska Edda.
Jämför man det med Göranssons förut omtalade arbete, måste man
beteckna det såsom fullkomligt banbrytande. Han visar här upp,
att den s. k. Uppsala-eddan var en avskrift av Snorres eget
manuskript, att Snorres arbete icke, såsom man trott, var någon hednisk
teologi, utan en poetik för isländska skalder, således alls icke ett
utdrag ur en äldre förlorad gudalära av Sämund den vise — ett
arbete, som troligen aldrig funnits — och till sist går Ihre in på den
sagohistoria, på vilken ännu Dalin och Lagerbring trott. Jag vill
— skriver han — utbedja mig vår tids lärda antikvariers benägna
ursäkt, om jag vid detta tillfälle röjer min övertygelse, att vad i
Fundinn Noregr berättas om Forniotr »intet annat är än en fabel
eller mytologisk dikt, lik med de flera andra, som i Eddan finnas
och i vilken man ej bör söka något historicum». Icke ens Snorre
hade trott på denna Forniotniska ätt, ty i sin historia tog han ej
upp den. Snorre låter emellertid i Eddans företal asarna vara
landsflyktiga trojaner. Men här ha han och hans samtida blott upptagit
en nästan överallt under medeltiden förekommande fabelhistoria och
lämpat denna på Norden. Verklig historia är detta icke. Och
samma dom fäller Ihre om Ynglingasagans alla konungar. Tiodolf
kände trettio led och visste varje konungs lägerstad. Att en tid,
som i övrigt var så okunnig, i detta fall varit så lärd, är onekligen
egendomligt. »Vår tid, den vi kalla upplyst, visste nog oredigt för
få år sedan, var konung Erik den fjortondes ben vilade, och om
någon i dag kan säga, var konung Ragnvald, Filip, Erik Segersäll
och alla hans företrädare hava sin vilostad, vet han mera än alla
våra historieskrivare.» På vårt riddarhus är det få, som känna sitt
stamträd längre tillbaka än till Gustav Vasa, och icke ens det
Bourbonska huset kan räkna trettio förfäder i oavbruten uppstigande
linje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0221.html
