- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
174

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ihre och språkvetenskapen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

IHRE OCH
SPRÅKVETENSKAPEN


1600-talet och språkforskningen.



Frihetstiden hade, såsom vi nu sett, skapat
en ny vetenskap: historien. Även filologien
kan, såsom vetenskap, i viss mån sägas vara
en skapelse av frihetstiden. Därvid bör man
dock ej underskatta de uppslag, som gjorts
av 1600-talet. Visserligen kunna
stormaktstidens försök att grammatiskt behandla
nysvenskan ej tillmätas någon vetenskaplig
karaktär, och visserligen voro de språkliga
intressena ännu huvudsakligen riktade på rättstavningen. Men man
hade dock upptäckt ett nordiskt fornspråk, isländskan, man hade
börjat studera runorna, och till sist hade man gjort bekantskap med
gotiskan. Olyckligtvis behärskades tiden dock av rudbeckianismens
fantasterier, och den uppgift, som förelåg för den nya tiden, var att
genom en sund, empirisk forskning skingra dessa drömmar.

Kort efter frihetstidens början drabbade de bägge åskådningarna
samman. I Hälsingland finnas åtskilliga inskrifter med ett
egendomligt runalfabet, som närmast ser ut som kilskriftstecken. Dessa
lönnrunor, de s. k. hälsingerunorna, äro en senare utveckling av
det förut omtalade svensk-norska runalfabetet och hava uppstått på
så sätt, att de lodräta stavarna uteslutits och endast bistavarna
bibehållits. De se därför ganska gåtfulla ut.

Striden mellan Celsius och Biörner.



Den förste, som lyckades tyda dem, var Magnus Celsius, och 1677
började han att härom trycka en avhandling, De runis helsingicis.
Men när blott sexton sidor voro färdiga, avled han utan att hava
kommit fram till det egentliga ämnet. Först 1710 utgav hans son,
Olof Celsius d. ä., hela arbetet, Oreades helsingicæ, efter faderns
manuskript. Därigenom kom han, ehuru orientalist, att
intressera sig för runforskning, och han fann då snart, att de
avteckningar, som funnos, voro mycket otillfredsställande. Han reste
därför till Hälsingland och Medelpad, där inskrifterna ånyo
undersöktes av honom och hans brorsson Anders Celsius, och i flera fall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free