Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ortodoxismens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men rådets räddhåga för det andra i ordningen av riksstånden
gjorde dock, att det föll undan för prästernas önskningar.
Kampen mot konventikelplakatet.
Inom ridderskapet och adeln hade pietismen talrika anhängare,
som vid riksdagen inkommo med en mängd förslag till en s. k.
förklaring av konventikelplakatet, varigenom man ville upphäva
åtminstone det värsta tvånget. Ett dylikt förslag, avgivet av
justitiedeputationen, hade följande innehåll. Om personer icke lönligen,
utan uppenbarligen, vare sig av tillfälle eller efter avtal, träffades
och hellre än att använda tiden till världsligt tidsfördriv ville sjunga
psalmer, göra bön och sysselsätta sig med Guds ords betraktelse,
så skulle detta ej anses straffbart. Men å den andra sidan borde
denna frihet omgärdas med starka garantier mot missbruk.
Sammankomsterna borde stå under prästernas uppsikt, icke ledas av någon,
som ej av prästerskapet godkänts, icke äga rum under gudstjänsttid,
icke ske med någon större samling än en tio à tolv personer utom
husfolket o. s. v. Man kunde tycka, att dessa garantier voro starka
nog, men inom prästeståndet mötte förslaget likväl det häftigaste
motstånd. Enligt ståndets mening skulle förslaget »öppna dörrar
och fönster för indifferentismo och fanatismo», och »under sken av
gudaktighet skulle allehanda skadliga nyheter och lärosatser införas».
Ty — heter det — den, »som har en dylik lärofrihet, aktar varken
lag eller regler under förevändning, att man bör mer lyda Gud än
människor».
Av prästeståndet avvisades således justitiedeputationens hovsamma
förslag, och bondeståndet, som i allmänhet följde med prästerna,
förklarade kort och gott, att konventikelplakatet såsom »högst nyttigt
och hälsosamt borde utan vidare stadfästas». Även hos borgarna
var oppositionen mycket svag, och beslutet blev, att plakatet skulle
stå vid makt »såsom ett tjänligt och nyttigt medel att förekomma
varjehanda oredor». Endast ridderskapet och adeln, där pietisterna
hade sina flesta anhängare, visade ett något större frisinne, men
överröstades av de tre andra stånden.
Pietismen var emellertid icke slagen, och vid samma riksdag,
1726, inlämnade en av den nya rörelsens lärdaste och mest begåvade
anhängare, David Silvius, ett »oförgripeligt betänkande», som
innehåller det program, kring vilket den äldre svenska pietismen samlat
sig. I det hela är det rent protestantiska idéer, han här upptagit.
Det skall icke såsom under katolicismen finnas tu herrskap här i
landet. Prästerna skola icke hava någon vare sig världslig eller
andlig myndighet, och deras ämbete sträcker sig icke längre än till
att lära och predika Guds ord och utdela sakramenten. Denna
skyldighet ha de icke på grund av någon apostolisk succession,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0155.html
