Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PRESSEN
Tidningar och tidskrifter.
Pressens historia sammanhänger nära med
censurens, och vi skola därför övergå till
detta kapitel. Av praktiska skäl skilja vi
här på tidningar och tidskrifter, ehuru gränsen
är mycket svår att draga. I våra dagar
innehåller ju en tidning dels dagsnyheter, dels
s. k. ledare — utom åtskilligt annat. Ställer
man upp denna fordran, fanns icke någon
svensk tidning förr än ett gott stycke in på
1800-talet. Ty frihetstidens tidningar innehöllo antingen kortfattade
nyheter eller mera allmänt hållna utredningar av någon fråga, ehuru
först efter århundradets mitt frågor av politisk innebörd. Såsom
»tidskrifter» har jag här räknat organ, som blott sysselsätta sig med
naturvetenskapliga, ekonomiska och litterära spörsmål.
Posttidningen.
Vid Karl XII:s död hade Sverige ej längre någon tidning, ty den
gamla Posttidningen hade 1716 upphört. Dess egentliga uppgift
hade varit att meddela utrikes nyheter, och då Sverige, på alla håll
omgivet av fiender, liknade en belägrad stad, hade, praktiskt sett,
alla förbindelser med utlandet upphört. Några nyheter därifrån stodo
således ej att få. Först den 5 januari 1720 började tidningen att
utkomma på nytt, till en början med ett nummer i veckan, sedan
med två. Tidningen stod under kanslikollegiets uppsikt, men dess
redaktör var överpostdirektören. Något privilegium såsom utgivare
hade han dock icke, och under den första tiden betraktades hans
befattning med tidningen mera såsom en skyldighet än såsom en
fördel; först sedermera, då inkomsterna stigit, fattade
överpostdirektören skyldigheten såsom en rättighet, och praktiskt taget, om
än icke formellt, kunde han under hela denna tid sägas hava
privilegium på tidningen. Själv skötte han den icke, utan tyckes,
åtminstone senare, mot en viss avgift hava utarrenderat bladet till den
kunglige boktryckaren, och denne tillsatte och avlönade den
verklige redaktören. Tidningens uppgift var, som sagt, att meddela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0098.html
