Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Censuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på latin och svenska. Dekanus vägrade, och hade därtill ett
mycket gott skäl, ty hade han givit sitt tillstånd, hade detta
kanske kostat honom ett års lön. Avhandlingen, som egentligen
bestod av en följd av teser, var nämligen ytterst djärv. Näst livet
— skrev Forsskål — kan ingenting vara människor kärare än
friheten. Vore alla dygdiga, behövdes ingen inskränkning i denna,
men då så icke är fallet, måste gränser sättas, så att det allenast
bliver övrigt, att man får göra det rätt är, gagna andra och sig
själv, men ingen skada. Detta är en rätt borgerlig frihet. Denna
består icke blott däri, att undersåtarna äro tryggade mot regentens
övervåld. De kunna ock förtryckas av varandra, »och i många
republiker, vilka yvas av frihetens älskansvärda namn, äro likväl de
mesta människor de förnämas trälar». Regentens övervåld är väl
farligare för ett land än egna medborgares. Ty om somliga
medborgare vilja förtrycka andra, gives dock ett värn mot förtrycket,
så vida var och en får i allmänna skrifter beivra det, som sker mot
det allmänna bästa. Den borgerliga friheten består således i »en
inskränkt regering och en oinskränkt skrivfrihet» — endast med
undantag för hädelse mot Gud, förgripelser emot regeringen och
enskilda samt retelse till uppenbara laster. Denna skrivfrihet Ȋr
regeringens tryggaste försvar i ett fritt rike. Den gör hela
menigheten kär i ett sådant regeringssätt», under det att tvång däremot
skapar våld och oroligheter. Det är bättre, att menigheten får
»yttra sitt missnöje med pennor än med andra gevär», och
»friheten måste därför bevaras med frihet».
Att dessa allmänna principer, som han i fortsättningen vidare
utvecklade, för honom icke blott hade ett teoretiskt intresse, framgår
därav, att han, mot statuterna, ville utgiva avhandlingen även på
svenska, tydligen såsom en agitationsskrift. Då nu fakulteten vägrade
honom detta, tog han det ovanliga steget att hos kanslikollegium
överklaga fakultetens beslut. Men naturligtvis gav kollegiet fakulteten
rätt. Forsskål var emellertid ej den, som föll undan, utan reste
till Stockholm och uppvisade sitt manuskript för Oelreich, som
insåg, att här skulle bliva ett väldigt gräl, vilket kunde bliva för
kanslikollegium ganska obehagligt. Och så gav han sitt imprimatur, viss
om, att han själv nog skulle kunna skydda sig för efterräkningar.
Forsskål lät nu (på svenska) trycka 500 exemplar hos Salvius, och så
snart upplagan var färdig, tog han den med sig till Uppsala, där den
utdelades bland studenterna. Utan tvivel var detta ett öppet trots.
Men Forsskål var beredd att stå för följderna och ville tydligen
strid. Kanslikollegiet, som redan kände sin ställning osäker,
önskade det däremot icke, utan föredrog att om möjligt tysta ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
