- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 2. Reformationstiden och stormaktstiden /
413

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Frese

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nava en själfullhet, ett melodiskt välljud och en äkta lyrisk klangfärg,
som då ännu icke nåtts av någon bland våra skalder.
Men ju tyngre sjukdomen lade sin hand över honom, desto tätare
blev ock den slöja av svårmod, genom vilken han såg tillvaron, och
den yttre världen kom nu att för hans själs öga te sig annorlunda än
förr. »När mörkret — skrev han — omsatt mig på alla sidor, jag menar,
när sjukdom, sömnlöshet och själva döden trängt in till mig, har jag
icke velat lämna mina tankar lediga, på det att de icke skulle dragas till
synd, utan hellre övat och uppehållit dem i nyttiga tings betraktelser.»
I sina tidigare dikter hade han delat samtidens beundran för hjälte- Ny politisk
konungen på tronen, och i sitt tal på riddarhuset hade han ägnat uPPfatt’
honom en säkerligen mer än officiell hyllning. Visserligen ljuder i
detta tal som i så många andra festkväden från denna tid ropet på
fred, men ännu så länge är freden blott något, som man hoppas av
konungens nåd, och Frese hade lika litet som någon annan öppen
blick för, att det förnämsta hindret låg i Karl XII:s egenvilja. I
Sede-läror har han dock ändrat ståndpunkt, och med tydlig hän-
syftning på den avlidne konungen skriver han:
Den överhet, som sin spira vidtager mera att visa myndighet än kärlek, är
närmare att öva tyranni än att befrämja landsfred. Lycksalig är den konung,
vilken grundar sin regering med nåd och mildhet i undersåtarnas hjärtan, men
ändå lycksaligare hans undersåtar. Han förmår allt över folket; men billigheten
allt över honom. Att vinna seger är mycket; men att vinna sig själv och med
sig själv sina undersåtars hjärtan, är fast mera ....
Havet stod lugnt och stilla.’ Vädret’ saktade sig. Luften var ljuvlig och klar,
marken grönskade och träden blomstrade. Fred föder av sig all lycksalighet.
En fredsam konung är större än den härar fångne för Den senare är lik en
man, som försvarar sin åker emot sin granne och förtrampar därmedelst så väl den
som sin nästas. Den förre är lik en, som i skörd-anden hjälper till bärgning.
Då allt står i krigslåga, äro lag och rätt landsförvista, men i fredstider upp-
hjälpas de avmattade konster, det ödelagda lantbruk, de förkränkta och ohel-
gade stadgar. Fred föder; ofred öder.
Den ståndpunkt, Frese här intager, är icke längre stormaktstidens.
Mellan Sede-lärorna och Rudbecks Atland ligga Fredrikshald och
Nystad, och denna brytning avspeglar sig ock i Freses maximer. I
dem är det redan frihetstidens idéer, som möta oss.
Men också i ett annat avseende hade han ändrat ståndpunkt. Frese och
Under hans svåraste sjukdomstid — mitten av 1720-talet — hade Pietlsmen-
den pietistiska rörelsen tagit stark fart i huvudstaden, och en bland
dess målsmän var kapellanen i Freses församling Carl Kiellin. Under
sjukdomen tyckes denne hava flitigt besökt honom, och i en dikt,
skriven vid Kiellins död 1728, talar Frese om, huru ofta Kiellin in-
talat honom frid och tröst samt »liksom med våld fört honom till
413

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/2/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free