- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 2. Reformationstiden och stormaktstiden /
399

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Det franska inflytandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillämpning, att poesien hade en hög och allvarlig uppgift, vida skild
från den, som tog sig ett uttryck i de samtida begravningspoeternas
smicker, och -— sist och icke minst — att diktkonsten såsom supp-
lement fordrade den litterära kritiken; icke blott den, som den en-
skilde skalden själv utövade mot egna alster, utan ock den offent-
liga, som för allmänheten värdesatte en dikts estetiska halt. Och
man måste medgiva, att Triewald efter måttet av sina krafter med
en verklig entusiasm kämpade för detta program. Namnet »den
svenske Boileau», som tilldelades honom, är därför icke så oförtjänt,
ty om han än alls icke var någon Boileau eller ens förstod denne,
så gav han dock den franske smaklärarens idéer den enda form,
under vilken de kunde verka på en svensk publik.
Triewald var föga mer än en yngling — blott tjugo år — då
han skrev sin förnämsta, av Boileau starkt påverkade dikt Om dem
som inbilla sig vara poeter, och han var endast trettiotvå, då han
författade den friska satiren Emot våra dumma poeter. I den förra
diktens inledning vänder han sig till skaldekonstens genius och
frågar, om han utan håg och drift skall nöja sig med att »med illa
bundna ord ge ut en mager skrift»:
Det ser man nu i kapp så många skocktals göra.
Man får mer kackland’ gäss än svanesånger höra,
När man, dig till förakt, mer vers på trycket ser,
Än hösten gula blad av träden skakar ned.
Det hålles för en skam i rim ej pennan föra,
Sig själver huvudbrått och andra ledsnad göra,
Dock — stoden bygges ej av oförfaren hand,
Som fria skall ens namn från tidens skarpa tand.
Den ord med andra ord förmår tillsammans rimma
Och många rader kan med tvång tillhopa limma,
Den heter ej en skald. Var tok det göra kan,
Se’n rimregistret först är bläddrat av och an.
Att med ett sammanljud vid ändan orden svara —
Det är ett ringa fnask. Förstånd bör kärnan vara.
Ett infall, täckt och nätt, det giver märg och must.
Rim örat, men förstånd kan giva sinnet lust.
Förstånd bör kärnan vara — i dessa ord ligger 1700-talets
hela estetik in nuce. Bristerna i denna lära hava nu i mer än ett
århundrade framhållits, men knappast förtjänsterna. Häri låg dock
ursprungligen en berättigad opposition mot det meningslösa, svas-
sande ordprål, emot dessa oändliga rimmerier utan innehåll och
399

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/2/0468.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free