Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Stiernhielms efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utom av denna kärlek till fosterlandets språk drevs han till
diktning även av andra skäl. Poesiens konst var honom kär i och
för sig. »Ingen vill — säger han — eller kan vägra poesien sitt
Tätta beröm, utom den, som är så vrång och avog, att han ej kan
lida, det där är sommar uti året och ungdom uti människans
leverne.» Redan som yngling hade han därför sysselsatt sig med
diktkonsten, ehuru han sedermera —- med strängare estetiska for-
■dringar — ansåg sig böra förstöra sina förstlingsförsök, som han
karakteriserade såsom icke blott barnsliga »utan ock världsliga». I
■de sista orden antyder han det tredje motivet, som förmådde honom
■att gripa efter skaldens penna. »I synnerhet — säger han — är
poesien ganska tjänlig till Guds lov och pris, ty andakt synes uti
•densamma så fager som Aron uti sina silkeskläder eller som för-
bundets ark, överdragen med klart guld. . . . Man må för den skull
intet undra, att jag i lika måtto haver fattat lust till poesien och
’vinnlagt mig att bliva kunnig i den konsten, som ingen haver hatat
■utom de, vilkas arghet haver varit så stor som deras oförfarenhet.»
Med dessa förutsättningar var det tydligt, att han skulle försöka
sig på ett stort religiöst epos, och han valde då det ämne, som
mest slagit an på hans tid: skapelsehistorien. »Besynnerliga —
yttrar hån — hava poeter mycket därom skrivit, ty till att förtiga
vad hedningarna Lucretius, Ovidius etc. hava diktat, så haver en
fransysk herre, G. de Salluste, Seigneur du Bartas år 1580 påtagit
sig den mödan och uti sitt språk så berömmeligen utarbetat La
sepmaine première, att man nästan i alla andra språk haver sökt
■att efterfölja honom, ty Alessandro1 haver uttolkat hans verser på
italienska, Lermæus på latin, Silvester på engelska, Zacharias Heins
på holländska, Hubnerus och Werder på tyska, M. Andreas Arrebo
på danska.» Det var i dessas spår Spegel följde, då han 1685
utgav Gudz werk och hwila — ett arbete, vars popularitet visas
■därav, att nya upplagor utkommo 1705,2 1725, 17453 och 1857.
Spegel saknade, såsom av hans nyss citerade ord framgår, således
1 Rörande denna översättning synes Spegel hava misstagit sig. På italienska be-
arbetades Du Bartas’ dikt av Tasso. La sepmaine kom ej ut 1580, såsom Spegel
«ppgiver, utan redan 1578.
2 I denna upplaga — och de följande — intogos också Thet öpna Paradis samt dess
fortsättning Thet tilslutna Paradis — bägge efter förebilden av Miltons berömda dikter
och i estetiskt avseende högre stående än Gudz werk och hwila.
3 I denna upplaga trycktes även Thet återwundna Paradis och Salomons wijshet,
■som förut särskilt utgivits 1711. Vidare infördes i denna upplaga några smärre dikter,
Lnblemata lincopiensia samt Regium horologium, en översättning från Jacob Worms
■danska original. Enligt Spegels egen uppgift var denna översättning av »en fältpräst»,
*cke av Spegel. »Fältprästens» namn var möjligen Andreas Hallander.
Gudz
werk och
hwila.
a3 — Illustrerad Svensk Litteraturhistoria. II. 353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
