Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Stiernhielm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intet ur händerna på honom ; så ock för den skull, att han tog sig
så mycket före; han var en jurist, en physicus, en moralist, en
linguist eller etymologus, en poet, en antiquitist, såsom han ock
några år före sin död var præses i antiquitets-collegio. Dessutom
idkade han ock mathesin, ett så helt avskilt studium ifrån de andra.
Sin Archimedem reformatum höll han på sistone föga av, sade sig
nu ha hittat på bättre grepp, dem han i sin Linea Carolina ville
visa. Men denna Linea Carolina blev intet tryckt mer än till ett
ark eller tu. En gång, när jag var hos honom, skickade boktrycka-
ren Niclas Wankijf till honom och begärde mer materia på den
boken att sätta, emedan den förra nu var allt fullsatt. Då svarade
han: ’Hälsa du Wankijf och fråga honom, om jag skall sitta och
pina ut ögonen på mig för hans skull.’ Därmed gick gesällen bort,
måste taga på ett annat arbete, och Stiernhielms blev så liggande
och ligger än i dag.»
Men Stiernhielm tyckte om att prata: »Om han hade aldrig så
angelägna saker för sig och en kom till honom, fastän av ringa
stånd, kunde han likväl kvittera allt sitt förehavande, satte sig att
språka, fast det led över midnatten, ja till klockan två eller tre om
natten, till dess den andre själv tog avsked.» Någon lärd pedant
var han således minst av allt, och det var av fullt hjärta, han i
Hercules skrev:
Mången är lärd, men en åsna,
Toker i allt det han talar och gör, en tölper i gästbud.
Dock är han lärd. Nej, Hercules, nej, en sådan är olärd,
Fast honom flödde latin över öronen ned uppå skägget.
Stiernhielm var glad och bekymmerslös. Han var en stålhård
natur mot motgång — skriver Columbus — »sade alltid, att bonæ
mentis comes est paupertas, hade ofta inte mer än en tredalersplåt
i penningar; dock var han lika glad och lustig. Då han hade mycket,
mådde han väl, och då han hade litet, kom han likväl därmed ut».
En gång, då han reste över Ålands hav, led han skeppsbrott. Godset
gick förlorat, men folket blev räddat. Sedan de i en bondstuga
vederkvickt sig, voro dock alla »sorgbundna och modfallna, sågo
på varandra med bedrövligt lynne och dumma munnar. Stiernhielm
mitt i deras varande häpenhet stiger upp och tar på att dansa och
sedan med allehanda lustiga språk bravera lyckan, så att alla måste
le och förgäto stor del av sitt innevarande elaka tillstånd». I sina
vanor var han enkel, »hans middagsmåltid var kokt mjölk med
bröd i. Hans id var att läsa, medan han var ensam, det sällan var,
ty han for esomoftast ut till herrefolk». En gång var han till bords
329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
