Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Skogekär Bärgbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till hans Wenerid varit ett formellt konstnärligt intresse, och hela
denna diktsamling är så genompyrd med italiensk sonettfilosofi,
utan att någon dikt dock kan sägas vara översatt vare sig från
Petrarca eller Ronsard, att vi svårligen kunna betrakta det hela
annat än såsom en fri, poetisk fiktion. Författarens naturell röjer
sig nog ej heller i denna skildring av den smäktande älskarens
kärlekshistoria. Snarare återfinnes denna i några av hans visor, som
andas det käcka levnadsmod, i vilket vi så väl känna igen stor-
maktstidens lynne. Bättre än i Wenerid tro vi honom, då han talar
om, hur han med »lustigt spel och ljuvlig sång» fördriver sorgen,
hur han mot nageln prövar det ädla vinet, som glänser såsom en
rubin, hur han svärmar för de »vackra nymfer» alla, och hur han
alltid älskat ända se’n sina »späda år», men å andra sidan ej tagit
förlusten av en älskarinna hårdare, än att han genast låtit Amor
föra honom »i sinnet en annan igen».
Men om Wenerid än icke är en verklighetsdikt, är denna sam-
ling icke dess mindre märklig både till form och innehåll.
Wenerid består av hundra sonetter, frånsett den för publice-
ringen avsedda inledningsdikten. Antagligen äro dessa sonetter
de äldsta på svenskt språk. Stiernhielm tryckte väl tvenne
»klingdichter» redan 1644, vilka således äro de äldsta tryckta.
Men Skogekär Bärgbo är i varje fall den förste, som skrivit en
hel sonettcykel.
Sonetten stammar från Italien — ej från Provence —■ och nådde
redan tidigt, framför allt genom Petrarca, en stor fulländning. Dess
byggnad var sträng och konstfull: tvenne s. k. quadernarer, förbundna
genom tvenne i bestämd ordning återkommande rim, samt tvenne
s. k. terziner, likaledes förbundna genom blott tvenne rim. Tanken
— ty sonetten tillhör reflexionspoesien — framställdes i den första
quadernaren och utvecklades i den andra, under det att den första
terzinens uppgift var att liksom leda över denna tanke i en ny,
korresponderande, som nästan epigrammatiskt framställdes i den
sista strofen.
Att skriva dylika dikter fordrade således ett stort herravälde över
formen, och det var ej underligt, att sonetten lockade renässansens
språkvänner; en lyckad sonett var ju i själva verket ett bevis på,
att språket läte bruka sig i diktens tjänst. Petrarcas sonetter efter-
bildades också överallt: i England av Wyatt och Surrey, i Frankrike
av Ronsard, Du Bellay m. fl. Men i Frankrike undergick formen
en förändring. Petrarcas verser hade varit »endecasillabi» (d. v. s.
tio- och elvastaviga); i Frankrike utbyttes dessa mot alexandrine!’,
■och då Opitz och hans föregångare sedermera överförde sonetten
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
