Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Antikvitetskollegiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;
i
men institutionen verkade med iakttagande av ett kollegialt ämbets-
verks ordning, och övervakade med stränghet, att arbetet bedrevs
med vederbörlig fart.
Resultatet av kollegiets verksamhet var också högst betydande, och Ha-
dorph kunde 1690 i folio utgiva en icke mindre än 29 sidor stark förteckning
över de skrifter, som kollegiets assessorer redan utgivit eller hade under
arbete.1 Av Stiernhielms arbeten utgåvos under denna tid Ulphilas och Anti-
cluverius, av Schefferus’ Konungastyrelsen, Memorabilia, Lapponia, De tribus
orbibus aureis, Israel Erlandi Vita S. Erici, De vocabulo et situ Upsaliæ, De
excerptis Caroli episcopi och Svecia literata, av Loccenius’ tredje upplagan
av Antiquitates svio-gothicæ, Leges provinciales, Synopsis juris, Lexicon juris
och Jus maritimum, av Verelius’ Hervararsagan, Manuductio ad runographiaffl
och stridsskrifterna mot Schefferus. Av Magnus Celsius’ ryktbara avhandling,
genom vilken han löste gåtan med de s. k. helsingerunorna, påbörjades tryck-
ningen 1677, men avbröts genom författarens död, sedan blott några ark blivit
färdiga. Elias Brenners ryktbara Thesaurus nummorum sveo-gothicorum, som
kan anses såsom grundläggande för den svenska myntkunskapen, utkom däre-
mot 1690 och 16912 — d. v. s. dessa mäns flitigaste författarverksamhet sam-
manfaller med deras deltagande i kollegiets arbeten.
Hadorph. Själen i det nya ämbetsverket var dock Johan Hadorph,3 en man,
vars betydelse eftervärlden kanske icke rätt uppskattat. Han var
intet snille såsom Stiernhielm och Rudbeck, i motsats mot de flesta
av stormaktstidens forskare var han icke en fantasiens, utan en den
nyktra forskningens man. Han har ej byggt några skimrande luft-
slott, icke framkastat några geniala hypoteser; han höjer sig visser-
ligen föga över samlarens nivå, men å den andra sidan har han
uträttat vida mer än hans snillrika samtida, och fullt medveten om,
att hans metod var en annan än Rudbecks, var han nästan den ende,
som vågade opponera sig mot Atlanticans författare. Långt ifrån
att ryckas med av den allmänna förtjusningen för detta arbete, lät
han i sin verksamhet sig snarare ledas av de principer, som Schefferus
uppställt för den svenska forskningen.
Jag har förut talat om tvenne strömningar inom stormaktstidens
kultur, den ena fantastisk, den andra praktiskt nykter. Inom den
historiska forskningen är Hadorph den kanske mest utpräglade
representanten för den andra av dessa riktningar.
Redan 1679 hade Hadorph utgivit en förteckning över den historiska litteratur,
som utgivits under Karl XI:s regering, örnhielm hade året därpå tryckt en lista på
de böcker, han författat.
Hans närmaste efterföljare var Nils Keder, som 1731 utgav en tillökad upplaga av
Thesaurus och för övrigt utövade en flitig numismatisk verksamhet.
Han föddes 1630, blev 1660 akademisekreterare i Uppsala, 1666 riksantikvarie
jämte Verelius samt fran och med 1679 ensam om platsen, 1667 assessor (ej sekreterare)
i antikvitetskollegiet, 1669 sekreterare i riksarkivet och 1692 direktor för antikvitets-
arkivet. Han dog 1693.
■ ■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
