Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Teologi och filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
il
till Homeros, Orpheus, Pythagoras och andra greker för att slutligen
mynna ut i Platons skrifter. Moses och Platon förkunnade således
i själva verket samma uråldriga vishet, och för denna historieupp-
fattning utplånades till sist skillnaden mellan hedning och kristen.
Genom de florentinska platonikerna lärde man även känna antikens
olika filosofiska skolor, som förut varit så gott som okända, och
därvid var det särskilt stoicismen och atomismen, som slogo an på
renässansens tänkare, mest kanske atomismen, som i Giordano Bruno
fick en hänförd anhängare. Av alla tre har Stiernhielm mottagit
starka intryck, såväl av platonismen som av stoicismen och atomis-
men, likaså av den tyska mystiken och av Paracelsus’ fantastiska
naturfilosofi. Och det var dessa olika intryck han sökte att samman-
smälta i sin egen filosofi.
Det finnes — skriver han — särskilt två hinder, då det gäller att
söka sanningen och ett verkligt vetande. Dessa hinder äro en förut-
fattad mening och store mäns auktoritet. Ty även skarpa begåvningar,
som sträva mot höjden, få genom dessa hinder vingarna klippta och
tvingas att trampa de nötta stigarna nere på jorden. Jag håller före,
att man bör tänka fritt och utan hänsyn. Jag vördar de store männen.
Men det kan jag ej medgiva dem, att det, som kan avslöjas för en
människa i allmänhet, blott avslöjas för dem. Ty Gud är till även
för oss, även våra bröst värmas av Phoebus. Varför skola vi då
misströsta om våra gåvor och blott lita till andras?
I auktoritetens århundrade fordrade han således rätten att tänka
fritt, obunden av all auktoritet. Men på samma gång hans filosofi
är fri, är den hans egen, är fylld av en högstämd idealism, som utan
tvivel närts av hans platonska studier, men också stämde med hans
egen naturell, och bland hans anteckningar möter man en, som
kanske bäst återger Herculesskaldens livssyn: Liksom lågan strävar
mot höjden, ej kan hållas nere eller undertryckas och ej någonsin
vilar, så är vår själ ständigt i rörelse, kan ej fästa sig vid det låga
och smutsiga, utan vänder sig mot de stora och höga frågorna, får
genom dem lyftning och liksom väckes till medvetande om sitt eget
väsen. Denna platonskt färgade idealism har ock ett inslag av stoi-
cism, och i motsats mot den lutherska läran om syndafallet och den
gudomliga nåden tror Stiernhielm fast på den mänskliga naturens
egen kraft att höja sig upp ur gruset och mot det eviga. De, som
äga denna kraft, äro mänsklighetens stora andar, och i uppfattningen
av dem inmänger sig ett starkt mystiskt inslag — de få hos sig
något gudomligt, något, som höjer dem över andra dödliga. De kon-
fessionella tvisterna kände Stiernhielm sig stå över, delvis därför att han
anslutit sig till den florentinska platonismens teori om en uruppen-
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
