Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Ortodoxismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den
religiösa
under-
ström-
ningen.
I regeln voro lantprästerna föga bättre än bönder, och även i Spegels
stift — Linköping — som väl var ett bland de bättre, fnnnos präster,
som alldeles saknade böcker, t. o. m. bibeln.
Och dock må man icke överdriva. Hos mången, särskilt inom det
andliga ståndet, hade religionen väl blivit blott en form, för folkets
stora massa var kyrkan kanske i främsta rummet en polisinrättning,
som sörjde för god ordning och för övrigt ej inverkade på känsla
och moral. Men även här fanns det på bottnen något kvar av den
äktä protestantismens syn på livet. Vi behöva blott taga Karl XI
till exempel. Hans redbara, enkla, allvarliga plikttrohet spirar dock
upp ur den protestantiska religionens mark, och samma plikttrohet
möta vi hos de karoliner, som flärdlöst utan knot, utan att ens
reflektera följde den svenska fanan i död och fångenskap. Ty varför
gjorde de väl detta? De hade säkerligen icke något intryck av
Karl XII-övermänniskan, icke ens av Tegnérs »Kung Karl, den unge
hjälte», knappast av fosterlandets krav i vår tids mening, utan den
makt, som bestämde deras världsåskådning, i fält och i rysk fången-
skap, var den protestantiska tro, med vilken de uppfostrats i hem-
landet — en religion, som icke klemat med dem, som heller icke
eldat deras känsla, men som lärt dem att lyda och att med tack-
samhet mot försynen taga livets onda dagar lika väl som dess goda.
Det var icke en religion för tänkare, ty karolinen grubblade aldrig
över tillvarons gåtor, utan läste sin bibel med barnets naiva upp-
fattning, det var heller icke en religion för känslosamma själar, ty
andligt svärmeri låg karolinen fjärran, utan han tog allt lugnt och
jämt, men det var en religion för män, och en religion, som bäst
passade för den karolinska tiden: fri från kalvinismens dystra plikt-
känsla, sund och glad.
Vid en dylik religion kan ett folk dock icke i längden bliva
stående. Den lämpade sig för den enkle krigaren i kung Karls
armé, men knappast för ett folk i fred, allra minst för en ungdom,
som ständigt var utsatt för nya intryck från utlandets kulturström-
ningar, och 1600-talets ortodoxism kan därför i viss mening sägas
hava fallit på samma gång, som Karl XII:s envälde ramlade.
Redan under denna tid märka vi, huru den börjar avlösas å ena
sidan av den religiösa indifferentism, som förbereder och mynnar
ut i 1700-talets upplysningsfilosofi, liksom denna i Frankrike för-
bereddes av »les libertins», och å den andra av vissa rörelser, i
vilka den religiösa känslan tog sig ett utbrott, sedan statskyrkans
portar blivit stängda för känsla och fantasi.
Fritänkeriet var väl ännu föga utvecklat här i Sverige. Visser-
ligen yttrade De la Gardie 1670: »att vår ungdom i främmande
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
