Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformationstiden - Skönlitteraturen vid 1600-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lantbrukare, vilka för att fördriva en ledig stund eller illustrera
någon fest rimmat ihop ett kväde. Över denna nivå höja sig
blott få.
Helt skald var blott en av denna tids män — Lars Wivallius. Wivallius.
Son till en f. d. fogde, föddes han troligen 1605 i Närke på gården
Wivalla, efter vilken han sedermera tog sig namn. Vid aderton års
ålder kom han till universitetet, men hans oroliga lynne lät honom
ej trivas i de jämförelsevis lugna förhållandena i hemlandet, och
utan en skilling på fickan begav han sig ut i världen att »söka
experiens».
Wivallius var en egendomlig natur. Å ena sidan var han en slugt
beräknande yngling utan all känsla av heder, en moralisk nihilist,
vilken kallblodigt, utan de ringaste skrupler, kunde begå vilken
nedrighet som helst. Men å den andra var han — och denna
egenskap var under ungdomen den förhärskande — en fantasimän-
niska, som icke blott älskade att drömma om underbara äventyr
utan också brann av begär att kasta sig in i dylika, även då intet
Xar att vinna och blott allt att förlora. Vi finna därför ej sällan,
hur han offrar en verklig fördel för en imaginär. Han ville leva
ett romanens äventyrliga liv, hans beräkningar äro trots all skarp-
sinnighet i grunden mera lämpade för romanens overkliga värld än
för den praktiska tillvaron, och fantasimänniskan är honom ständigt
övermäktig samt lockar den sluge, själviske intrigmakaren in i det
ena galna företaget efter det andra —* företag, vid vilka den enda
vinsten är, att Wivallius efter en rad av spännande förvecklingar
verkligen lyckas rädda sin hals från repet. Då han sedermera be-
rattar om dessa äventyr, märker man, huru han ännu i minnet
njuter av dem; även då det kan vara ganska riskabelt att häntyda
Pa dem, kan han dock ej underlåta att lämna sin berättartalang lösa
tyglar, och utan att det tjänar till något, fabricerar han på fri hand
långa romantiska historier, i vilka han är hjälten. Aldrig ett ögon-
blick kan faran förslappa hans fantasi, och hans uppfinningsrikedom
°ch kombinationsförmåga synas kraftigare, då allt hopp är ute och
rePet eller stupstocken tyckas färdiga att taga sitt offer. Det är,
■som om faran aldrig vore verklig för honom, och han ser den
med en blandning av romanförfattarens intresse och vagabondens
s°rglöshet.
Sådan var den Wivallius, som vid tjugo års ålder, kvick, hänsyns-
fös och fylld av livsglädje begav sig ut på äventyr. Än fick han
släpa sig fram såsom den luggslitne, uthungrade studenten, vilken
t°g in på värdshus utan att betala och stannade kvar, ända till dess
lrian kastade ut honom, än uppträdde han efter någon lyckad kupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
