Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Reformationstiden
- Reformationens utbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
REFORMATIONENS UTBROTT
Reformationens orsaker.
Den övergång från en religion till en annan,
som skedde genom reformationen, kan
knappast sägas hava berott därpå, att det
svenska folket råkat i förbittring över
missbruken inom den katolska kyrkan och
därför omfattat Luthers lära. Inga bevis för
ett dylikt missnöje kunna framdragas, och
in i det sista hade avlatskrämarna här en
god marknad. Reformationen genomfördes i
stället av rent politiska och ekonomiska motiv. Vid Gustav Vasas
trontillträde hade Sveriges rike knappt så stora inkomster som en
förmögen privatman och kunde ekonomiskt ingajunda tävla med
t. ex. Vadstena kloster. Redan detta var nog att bestämma
regeringens ställning till den nya religionen. En bundsförvant förvärvade
sig regeringen snart i frälset genom den utsikt, som öppnade sig
för detta att återfå de egendomar, som av frälsemännens förfäder
sedan Karl Knutssons dagar donerats till kyrkan. Det lägre
prästerskapet tyckes ej heller hava varit särskilt ovilligt mot
trosförändringen, och efter vad det förefaller förvandlades de katolska prästerna
nästan allmänt till protestantiska kyrkoherdar. Anledningen kan
man förstå. För dessa lägre präster hade den katolska kyrkan
knappt varit någon huld moder. På riksdagar och andra möten
företräddes kyrkan uteslutande av prelaterna, och sockenprästen
hade ingen representationsrätt. För dylikt intresserade man sig
förr väl vida mindre än nu, men viktigare var, att detta lägre
prästerskap var illa avlönat och tungt beskattat och beskattat
särskilt av biskoparna, vilkas flesta utgifter till den romerska kurian
i sista hand till en väsentlig del uttogos av stiftets präster.
Ärkebiskopen t. ex. hade mer än hundra gånger så stor inkomst som
en kyrkoherde inom stiftet, och en dylik ojämn
förmögenhetsfördelning skapar ju inga välvilliga känslor hos den mindre lyckligt
lottade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:50:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/2/0033.html
