Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens avslutningsperiod - Unionstidens världsliga litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
an, ty den återkommer i de båda biskopskrönikorna för Skara och
Linköpings stift, och slutligen omskrevos även Eriks- och Karls-
krönikorna till en serie av regentmonologer.
Detta livliga historiska intresse vilade dock till en mycket stor
del på politiska motiv, och få av de historiska arbeten, som utgått
från Karl Knutssons omgivning, sakna politisk tendens.
Ett för sin tid verkligen betydande arbete var däremot Ericus
Oláis Chronica regni gothorum, som avslutades 1470. Författaren,
vilken efter utländska universitetsstudier fästes’ vid Uppsala dom-
kapitel och med anledning därav kom att tillhöra det nybildade
universitetets äldsta professorsuppsättning, avled i486. Såsom teolog
och medlem av Uppsala domkapitel såg han väl händelserna ur
det kyrkliga partiets synpunkt, men karakteristiskt är, att ett
patriotiskt och demokratiskt åskådningssätt stundom bryter fram i
hans arbete — ett tecken på, att icke ens det ärkebiskopliga
unionspartiet var oberört av tidens allmänna strömning. Både till
formen och innehållet skiljer sig hans arbete fördelaktigt från
den närmaste föregångarens. Den Prosaiska krönikan hade knappt
haft annat än en serie kronologiskt ordnade notiser; här möta vi
däremot ett försök till en historisk framställning, ett försök att
uppspåra de handlande personernas bevekelsegrunder, med ett
ord: ett historiskt sammanhang. Hans källkritik står ej högt.
Han har icke utmönstrat något av de arbeten, som hans företrä-
dare använt, och till dem har han egentligen blott lagt en rimmad
svensk översättning av Olof den heliges saga, som genom Karl
Knutssons försorg från norsk prosa överflyttats till svensk knittel.
Men jämte dessa utförligare källskrifter, vilkas historiska värde han
ej förstod att kritiskt bedöma, började han, om ock sparsamt, att
anlita den moderne hävdatecknarens förnämsta och säkraste källa
- samtida handlingar, och fäster man sig härvid, kan Ericus Olaf
med en viss rätt göra anspråk på att kallas den svenska historie-
skrivningens fader.
‘ Historien var emellertid, utom teologien, den enda vetenskap,
söm odlades under vår medeltid. Först vid dess slut finna vi en
författare, vars intressen sträckte sig utöver dessa områden, näm-
ligen den flitige Vadstenamunken Peder Månsson, död 1534 så-
som biskop i Västerås, och hos honom berodde detta intresse nog
på de väckelser, han erhöll under sitt långvariga uppehåll i Rom
åren 1508—-1524, där han vistades såsom Vadstenaklostrets ombud.
Från hans hand äga vi en mängd arbeten i de flesta materier — i
krigsvetenskap, i internationell handelsrätt, i teknologiska och medi-
cinska ämnen m. m. Alla torde de vara översättningar eller be-
Ericus
Olai.
Peder
Månsson.
42 I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
