Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
till en starkare syndakänsla. Anslutningen blev därför oerhörd.
Enligt en uppgift skola dagligen femtusen pilgrimer hava kommit
och rest, och svårigheten att få rum skall hava varit oerhörd; de
flesta pilgrimer fingo bo på gatan och värma-sig vid där upptända
bål. Men den högättade Birgitta blev förskonad från denna svå-
righet, och påvens bror, kardinal Hugues de Beaufort, upplät åt
henne sin bredvid kyrkan San Damaso belägna bostad, där Birgitta
under den första delen av sitt uppehåll i Rom residerade.
Det var onekligen en märklig stad, till vilken Birgitta nu kom,
ty Rom 1350 var snarast en hop av fantastiska ruiner. Kullarna,
där det antika Rom legat, voro så gott som folktomma, bland de
jättelika ruinerna av palats och thermer lågo blott några enstaka
kloster, kring vilka fårahjordarna betade, och medeltidens romare
hade dragit sig ned till ett jämförelsevis litet område mellan Tibern
och den nuvarande Corson. Under normala förhållanden steg denna
befolkning nog ej till mer än en 30,0c», vilka till en stor del voro
inhysta i ruiner. Gator fuimos icke, blott stigar, och smutsen lär
hava varit oerhörd, över allt reste sig bistra baronialtorn, i vilka
de kämpande adelsfraktionerna, Colonna, Orsini, Gaetani m. fl-,
hade sina försvarsborgar under de vilda fejder, som nästan oav-
brutet utkämpades dem emellan. Kyrkorna voro icke färre än
426, men alla till ytterlighet förfallna; om flera av dem säges, att
de voro utan tak och dörrar. I förhållande till kyrkornas antal
voro prästerna märkbart få, ej fullt åttahundra, men utom dem
funnos bortåt niohundra munkar och nunnor samt ej mindre än 250
s. k. reclusæ, d. v. s. kvinnor, som låtit mura in sig i trånga celler,
vilka endast genom en glugg stodo i förbindelse med yttervärlden.
Det var i denna stad Birgitta kom att stanna under återstoden
av sitt liv. Om anledningen härtill vet man intet. Skulle hennes
syfte hava varit att förmå påven att återvända till Petrus’ stad,
borde hon i stället hava rest till Avignon, likaså om meningen
varit att av honom få bekräftelse på klosterregeln. Men dit reste
hon icke. I Rom däremot funnos inga betydande kyrkliga person-
ligheter, och här kunde hon föga uträtta. För övrigt tyckes hon
nästan hava levat såsom en hemlös främling. Hon var samtida med
Cola di Rienzi och Petrarca, men av deras antiksvärmeri var hon
fullkomligt oberörd. Hon var en medeltida människa, som i Rom
endast såg martyrernas och helgonens stad och som tillbringade sin
dag med att bedja vid deras gravar. För betydelsen av den häftiga
kamp, som under dessa år pågick mellan Roms borgerskap och
adel, hade hon heller ingen blick, ehuru hennes sympatier natur-
ligtvis stodo på adelns sida. Med den starkt bigotta familjen Orsini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
