Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
B
362
innehåller ett kyrkopolitiskt reformprogram,
latinska texten de mest förgripliga styckena
sättningen av samma
ytterligt stor frihet.
Den ena av dessa
men ur detta ha i den
huset i Skänninge, var visserligen en mycket from man, för vilken
Birgitta synes hava hyst verklig tillgivenhet och för vars rena karaktär
hon hade stor vördnad, men hon kunde ej dölja för sig, att Petrus
av Skänninge varken var någon begåvad man eller någon lärd
teolog. Revelationerna tillerkänna honom heller aldrig förmågan
att kunna skilja lögnens och sanningens andar åt. Såsom en andre
biktfader hade hon därför priorn i Alvastra kloster, som också
hette Petrus Olavi, och han kom verkligen vid upprepade tillfällen
ned till Rom, men måste naturligtvis långa tider uppehålla sig i
sitt kloster. Först mot slutet av sitt liv, väl omkring 1368, fick den
svenska sierskan en ny biktfader, som kunde ersätta Matthias, näm-
ligen spanjoren Alfonsus av Jaen. Ser man nu på revelationerna,
så falla onekligen de flesta med all sannolikhet inom två jämförelsevis
korta perioder, den svenska (1344—1348), då Matthias var hennes
biktfader, och den sista italienska (1371—1373), då Alfonsus hade
denna plats. Till den svenska tiden höra första, andra och femte
böckerna, till den senare den sjunde. Revelationerna i tredje, fjärde
och sjätte böckerna äro från olika tider, några från den svenska,
men de flesta nog från den italienska, innan Alfonsus och hon
kommit i beröring med varandra. Denna period omfattar dock
omkring tjugo år, och under denna tid hade hon långa tider Petrus
av Alvastra vid sin sida. Det kan således knappt lida något tvivel,
att de båda ymnigaste revelationsperioderna sammanfalla med de
tider, då de mera lärda biktfäderna stodo vid hennes sida. Visser-
ligen arbetade hon nog under mellantiden lika flitigt på sina revela-
tioner. Prior Petrus säger, att hon »dagligen» mottog uppenbarelser,
och hennes dotter Katarina antyder också en daglig författarverk-
samhet. Men dessa revelationer tyckas icke så ofta hava släppts ut
i rörelsen, blevo kanske icke ens översatta till latin, enär Petrus av
Skänninge icke ansågs vara någon vidare god latinare. Naturligtvis
kunna orsakerna hava varit andra, men själva faktum — om de
båda stora revelationsperioderna — kan knappt förnekas.
Sina revelationer nedskrev hon själv på svenska eller dikterade
dem för någon sekreterare. Därefter översattes de på latin av
prior Petrus. Men medeltidens översättningar hade i allmänhet
mera karaktären av bearbetningar än av verbala tolkningar, och sa
vitt vi kunna döma av en jämförelse mellan de enda båda svenska
originalrevelationer, som vi äga av Birgitta, och den latinska över-
uppenbarelser, förfor prior Petrus med en
1 t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
