Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes familj var även en för sin starka religiositet känd släkt.
Enligt legenden hade Birgers förfäder i fyra led företagit den
långa och vågsamma pilgrimsfärden till det heliga landet, och själv
vallfärdade lagmannen till Santiago de Compostela. I sitt och sin
hustrus testamenten ihågkom han kyrkor och kloster med rent furst-
liga donationer, och munkarna ägde ständigt i honom en varm vän.
Birgittas I Birger Perssons hem, som då sannolikt var på Finsta i Uppland,
uppfostian. ej [ångt från Uppsala, föddes hans dotter Birgitta till världen tro-
ligen 1303.
Det var ett rikt hem, egnat att utveckla stoltheten hos barnet.
Svenner, smådrängar, fogdar, skrivare, kapellaner och munkar be-
funno sig i den uppvaktande skara, som trängdes kring den mäktige
Upplandshövdingen. Hans gård Finsta var säkerligen lika stor och
folkrik som någon kungsgård, och vid detta hov uppväxte nu den
unga Birgitta. Men det var nog intet glatt liv, som fördes på Finsta.
’ Snarare var det en dyster och glädjefattig tillvaro, ägnad att giva
näring åt fantasiens alla sjukdomsfrön. Gården var säkerligen ingen
murgrönskransad riddarborg — såsom våra dagars fantasi utmålar
medeltidens bostäder — utan bestod förmodligen av en samling en-
vånings trähus: härbärget, den s. k. stugan, stekarhuset, visthusen,
sömnhusen, fähusen, lador o. s. v. Det hus, dit alla samlades, den
s. k. stugan, var antagligen ett väldigt blockhus med ett enda rum,
som om dagarna hämtade sitt ljus från de små, i taket anbragta
fönstren. Under de långa och mörka vinterkvällarna var det flam-
mande, oroliga skenet från stockvedsbrasan den enda belysning,
som gavs åt den stora salen. Från härden mitt på golvet letade
sig röken väg ut genom en öppning i det nedsotade taket; skorsten
fanns icke, och facklor begagnades endast vid fester. Kring härden
och de av röken svärtade väggarna löpte några enkla träbänkar ; ta-
peter upphängdes väl endast vid mera högtidliga tillfällen.
I denna halvskumma sal tillbragte nu husets folk sina kvällar,
kvinnorna sysslande med sömnad och lyssnande till husets kapellan,
som entonigt föredrog några böner eller något gammalt legendarium,
under det att snön genom det öppna rökfånget yrde in i den dystra
stugan.
De anlag till religiöst svärmeri, som funnos hos de mera fantasi-
kraftiga av dessa människor, vilka tillbringade nästan hälften av sitt
liv i ett fantastiskt halvmörker, utvecklades än ytterligare genom
den uppfostran, som de medeltida hemmen bibringade. Av de läro-
ämnen, som förekomma i vår tids skolor, kände medeltiden så gott
som inga. Fick en flicka lära sig sömnad samt innanläsning och
skrivning, var hennes uppfostran fulländad; naturkunnighet och
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
