Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Litteraturens bakgrund under folkungatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der den store till svenska rim. Och två andra handskrifter giva oss
ett litet dambibliotek från medeltiden. Den ena tillhörde en fru
Märta, antagligen fru Märta Gren, gift med Kristiern Bengtsson Oxen-
stierna till Salsta. Där hava vi Erikskrönikan, Flores och Blanza-
flor, Ivan Lejonriddaren, Hertig Fredrik av Normandie, Namnlös och
Valentin, Karlamagnus m. m. — således så gott som hela vår be-
varade poetiska medeltidslitteratur. Den andra handskriften till-
hörde fru Elin, troligen fru Elin Göstavsdotter Sture, som först var
gift med Karl Knutssons halvbror och sedan med den mäktige Erik
Axelsson Thott. Innehållet är här ungefär detsamma som i fru
Märtas bok, och båda ge oss således en ganska god föreställning
°m den medeltida svenska aristokratiens smak. Men med all sanno-
likhet voro dessa böcker blott ett slags handbibliotek, ur vilket ka-
pellanen eller lekaren fick muntligen föredraga de här nedskrivna
romanerna för slottsfruns bordssällskap. Vad Erikskrönikan beträffar,
Säges det uttryckligen i inledningsorden, att detta var meningen.
Boken var skriven för dem, som hade lust att höra »fagra ord och
skämtan till vi gå till bords».
Den skrivna litteraturen var således från början ämnad icke att
läsas i enrum såsom romanerna i våra dagar, utan att muntligen
föredragas för ett större auditorium, och det är ganska säkert, att
den litteratur, som nedskrevs och bevarats till våra dagar, blott är
en ringa bråkdel av den, som muntligen föredrogs av lekaren. Bir-
gitta med sina utpräglat religiösa intressen hade naturligtvis ingen
smak för de världsliga riddarromanerna. Men för sin uppbyggelse
lät hon översätta icke blott en del av bibeln och en samling helgon-
legender, vilka nedskrevos och finnas kvar, utan ock ett par andra
arbeten, Speculum virginum och Gregorius den stores dialoger, som
aldrig nedskrevos utan blott muntligen föredrogos i översättning för
henne. Och på samma sätt var det väl med riddarromanerna. Blott
en mindre del fixerades i skrift; de flesta berättades nog blott munt-
ligen och på prosa. Härtill fanns även ett annat skäl, som vi känna
från Frankrikes medeltidslitteratur. En joglear, som kunde en dikt,
Var med fullt skäl angelägen om, att denna ej skulle bliva allmänt
bekant; den var ju hans levebröd, och han ansåg sig därför hava
ett slags förlagsrätt till den samt lämnade ej ut den åt andra. På
sa.mma sätt bör den svenske lekaren hava bevakat sm äganderätt
till de romaner, han kunde och som gjorde, att man anlitade honom
framför andra. Flores och Blanzaflor, Ivan, Hertig Fredrik och konung
Alexander, som blivit översatta på direkt befallning, de förra a\
brottning Eufemia, den sistnämnda av Bo Jonsson, vilka betalat
översättaren och därmed förskaffat sig en viss förlagsrätt dessa
— illustrerad Svensk Litteraturhistoria. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
