Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Litteraturens bakgrund under folkungatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu tog han illa vid sig och frågade henne, vem som berättat henne detta.
Men S. Anna svarade:
»Jag såg det själv, och hade jag ej hjälpt dig, så hade du för länge sedan
varit hängd. Nu finnes ingen annan hjälp för din själ än att bekänna också
denna synd.»
»Det kan jag icke, ty prästen, för vilken jag skall skrifta mig, är den, från
vilken jag stulit värst.»
»Frukta icke! Allt det, du stal ur säckarna, lade jag genast dit igen och
mera till, och därför kunde du själv icke finna mälden, där du gömt den.
barken prästen eller någon annan har således lidit någon skada genom dina
tjuverier Det kan du säga honom. Och skulle han ej tro dig, så kan du
tillägga, attj han själv, en gång för tio år sedan stal trettio dukater från mig
offerstocken, och dessa har varken han eller någon annan lämnat igen.
När han får höra det, tror han dig och ger dig syndaförlåtelse. Då skall du
äter bliva frisk, men vakta dig då för ’ att hädanefter stjäla, ty i så fall kommer
lag icke mera att hjälpa dig.»
Mjölnaren gjorde som S. Anna befallt honom, och det gick som hon sagt,
ty prästen blev utom sig av förskräckelse och gjorde inga svårigheter med
att skrifta mjölnaren. I stället bad han honom för S. Annas skull att icke
töja honom och gav honom ytterligare hälften av sin egendom. Men från
öen dagen blevo både han och mjölnaren fromma män, vilka offrade allt det,
öe förtjänade, till S. Annas ära.
Men då man kommit till kyrkan ñck man också höra andra Exempel-
historier, och då dessa utgöra medeltidens kanske populäraste lit- 1
teratur, skola vi en stund stanna vid denna. Dessa historier voro
inmängda i predikningarna, och detta tarvar en förklaring, ty om
medeltidens predikan göra vi protestanter oss i regeln en ganska
falsk föreställning. För oss sammanfalla en gudstjänst och en pre-
dikan nästan alldeles med varandra. Men i en katolsk gudstjänst
ingår icke en predikan eller behöver en predikan åtminstone ej in-
gå, En gudstjänst är en mässa, och prästen var icke skyldig att
Predika, gjorde det i regeln heller icke. Under den äldre medel-
tiden voro även predikningar ytterst sällsynta, och frånsei man den
första missionstiden, höllos några dylika nog ej i Sverige. Men på
Hoo-talet uppstodo svåra kätterirörelser i södra Frankrike, och dessa
kättare, de s. k. albigenserna eller katarerna, vunno sina anhängare
fill en stor del genom folkliga föredrag. För att bekämpa dem
bildades då dominikanerorden eller, såsom den officiellt hette, pre
dikareorden, vars syfte just var att genom rättrogna predikningar
återvinna själar för kyrkan. Medeltidens predikanter voro således
icke prästerna, utan munkarna, särskilt dominikaner och franciska
ner, vilka redan tidigt på 1200-talet kommo till Sverige, och även
birgittinerna blevo sedermera flitiga predikanter. Sina föredrag höllo
de ibland i kyrkorna, ibland och oftast på gator och torg, i gille
stugor o. s. v., och jag behöver naturligtvis ej nämna, att dessa
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
