Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kristna tiden - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n
■¡U
senare medeltiden, och kyrkans lagstiftningsrätt
såsom härav framgår, i Sverige vida mindre ut-
199
Närmast får man intrycket av ett närigt avvägande av skyldigheter
°ch rättigheter, av fördelar och av priset på dem. Prästen var
skyldig att giva bonden sakramenten, dopet, nattvarden och den
sista smörjelsen samt hålla mässa; predikningar omtalas ej och
förekommo troligen ännu blott undantagsvis. Bonden å sin sida
skulle betala prästen för hans arbete, vidare skulle han hålla socken-
kyrkan vid makt och bestå biskopen gengärd. Men han vill ej
betala en örtug mera än det ytterst detaljerade kontraktet bestäm-
mer, och han köper befrielse från skärselden med samma ekono-
miska noggrannhet, som om han skulle köpa ett par oxar.
Men å den andra sidan märker man, att den nya läran vid tiden
för lagens avfattande fullkomligt gått honom i blodet. På sakra-
mentens och mässans verkan tvivlar han aldrig ett ögonblick,
Och prästen har för honom blivit en lika viktig faktor i samhället
som konung och lagman. Han vördas särskilt såsom en »boklärd»
man, och »boken», d. v. s. mässboken, betraktas såsom en halvt
magisk, övernaturlig tingest med samma kraft som de likaledes
trolska runorna. Plögst bland prästerna står biskopen, ett slags
hövding, som med sin hird av klerker rider kring i stiftet, uppbär
böter och tager emot gästabud: »för biskopen skall man gengärd
göra till kvällen på den tredje dagen, och dricke han mjöd och
aba hans klerker». Vid sidan av lagmannen hade biskopen således
trätt i spetsen för landskapet, och liksom denne hade också han
en juridisk befogenhet (i äktenskaps- och sedlighetsfrågor m. m.),
Sa till vida större än lagmannens, att han såsom domare var obe-
roende av tinget. I Västgötalagen och dess biskopslängd gör han
ännu intryck av ett slags folklig bondehövding, icke av kyrkofursten
Sas°m under den
är ännu beroende av tingets bifall, ehuru gränsen tydligen är svä-
rande.
Hierarkien var,
Vecklad än i de båda grannlanden. Så vitt vi veta av denna tids
Visserligen ofullständigt kända svenska historia, spelade biskoparna
ännu ingen politisk roll, under det att Danmarks politik samtidigt
föddes av de tre mäktiga kyrkofurstarna Eskil, Absalon och Andreas
Suneson; vid periodens slut befunno sig Danmarks konungamakt
°ch kyrka i full strid med varandra. I Norge hade man hunnit
ännu längre. Före Sverre rådde där ett rent biskopsregemente,
°ch kronan betraktades såsom ett kyrkligt län, vilket skulle utdelas
av ett av biskoparna fullkomligt beroende valkollegium.
Över huvud taget synes aristokratien, både den andliga och den
världsliga, hava varit svagare utvecklad i Sverige än i Norge, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
