Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Vikingatidens svenska diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då började ett krig mot svenskarna. I den svenska hären befann sig Hildegeir,
v>lken Halvdan ’ utmanade, men Hildegeir, som visste, att Halvdan var hans
br°der, vägrade att slåss med honom. Halvdan utmanade då en annan svensk,
sotn han drap; dagen därpå kommo två, den tredje dagen tre o. s. v. ända till
e’Va kämpar, som alla fälldes av Halvdan. Till sist måste Hildegeir själv fram,
ocb även han föll för Halvdans svärd. I ett kväde yppade han då deras släkt-
skaP, som Halvdan ej vetat av. En del av kvädet lyder:
Danica te tellus, me sveticus edidit orbis.
Drot tibi maternum quondam distenderat über;
Hac genetrice tibi pariter collacteus exto.
(Danmark fostrade dig, men svearnas jord var min hembygd.
Ymniga bröstet en gång dig moderligt räcktes av Drota.
Närd utav henne jag blev och ständigt skall bliva din broder.)
ålen Saxos original har tydligen varit samma dikt, som i Asmunds saga
lyder :
pik Drótt of bar
af Danmprko,
en mik siålfan
á Svípiódo.
(Dig födde Drota
av Danmark,
men mig själv
i Sverige.)
Se vi nu på dessa båda versioner av samma saga, finna vi lätt,
’cke blott att de återgå till samma original, utan också att detta
återger den ursprungliga Hervararsagan (d. v. s. Svafrlamiepisoden,
Hervorepisoden och striden mellan de båda bröderna) utan de
dvr’ga episoder, som sedan blivit infogade i denna, och genom en
Jämförelse mellan de olika versionerna kunna vi utan större svårighet
genom
Hilde-
genom
en form spred den sig
först behandlade den i
den direkt till Norden
sPåra originalets händelseutveckling. Det dödsbringande svärdet
Cicles av två dvärgar, som vid det fästa en förbannelse, och •
efter den ursprunglige ägarens död följer det honom i hans gravhög.
Hans dotter får i två olika äktenskap tvenne söner, av vilka den
äldre uppfostras hos hunnerna, och åt den yngre överlämnar hon
det svärd, hon med sina besvärjelser hämtat upp ur faderns gravhög,
ftan att känna sin broder råkar den yngre i strid med denne och
dräPer honom, och först då dråpet är fullbordat, får han av den
döende veta, att denne är hans egen broder. Dvärgarnas förbannelse
Jlar således varit verksam. Och däri, att modern själv genom sina
esvärjelser tvingar den döde att lämna från sig det Svärd, som
^tan att hon anar det skall beröva hennes ene son livet och driva
den andre till brodermord — däri ligger onekligen en djup tragik,
S°m nu icke kommer fram i Hervararsagan och knappt heller i de
andra bearbetningarna, men som däremot tydligen varit huvudtanken
den ursprungliga dikten. Denna uppstod hos goterna, medan de
anm bodde kvar i Sydryssland. I
|°terna i Italien till tyskarna, som
randslied. I en annan form fördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
