Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Runlitteraturen - Rökstenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISO
såsom sakum ukminnt
harups sunir, d. v. s.
sä, att icke blott en,
runmagikers fantasi, torde man aldrig kunna nä. Man kan här blott komma
till en mer eller mindre] sannolik gissning. Men av dem, som hittills fram-
kommit, synes von Friesens utan tvivel den mest sannolika.
IX. Å smalsidan är chiffern också ytterst gåtfull, ehuru runologerna här
kommit till större enighet. Läsa vi tecknen nedifrån och uppåt, finna vi två
av ett rakt streck skilda’ rader av hakar med armarna riktade åt olika håll.
I den övre raden hava vi fem, vilkas övre arm riktas åt höger, tre där samma
arm riktas åt vänster. De första måste, då de äro flera än tre, beteckna
runans ordningsnummer i flocken, de senare själva flocken. I den övre raden
hava vi således enligt denna nyckel runan r, för den andra raden runorna up
och således för det hela rup eller pur. Ovanför denna grupp följer en ny, en
följd av stavar, å vilka flocken angives genom strecken till höger, ordnings-
nummern till vänster. Tyvärr] är den sista delen skadad, men de fyra första
kvistrunorna äro alldeles tydliga och giva bokstavskomplexen inim. De föl-
jande sex äro överst något skadade, men böra utan tvivel läsas: kumuka.
Spår av en elfte runa kan ock iakttagas. Det torde därför vara ganska säkert,
att vi här, då vi läsa uppifrån och nedåt, hava den i inskriften välkända frasen:
Sakumukmini pur.
Magien. Det intryck, man först får av Rökstenen och vilket under studiet alltmer
befästes, är, att man här har att göra med en ristning, utförd av en man,
som ansåg sig stå och verkligen stod på höjden av sin tids magiska runkun-
skap. Ju mera man sysselsätter sig med hans opus, dess starkare framträder
dess utspekulerade konstmässighet. Han nöjer sig icke med de vanliga-
runorna, utan tillgriper ock det äldre runalfabetet, som förmodligen ansågs
äga en kraftigare magisk verkan, och till sist övergår han till icke mindre än
fem olika system av lönnrunor — så lönnliga, att det är ganska ovisst, om
vår tids så skarpsinniga runtolkare lyckats tyda dem. Och därtill
såsom särskilt Pipping visat, den mest genomförda talmagi. Jag vill här blott
anföra några av dessa grupper. Avdelningen I har 216 runor, d. v. s. 9 gån-
ger 24, och avdelningarna I—IV a) (Aftuamup—birnar sunir), d. v. s. hela den
på tvären av stenens fram- och baksida stående inskriften, så långt denna
kan läsas, ha 576 runor eller 24 X 24, vilket talar för, dels att dessa partier
å de båda sidorna omedelbart hört hop och böra läsas i följd, dels att den
sista nu i det närmaste oläsliga raden varit en_‘»ram», vilket även|von Friesen,
ehuru av andra skäl, vill. Det första partiet av själva katalogdikten, som
börjar med sakumukmini och slutar med manum, har 96 runor eller 4 X 24-
Det sista partiét (patsakum—sakar) har han däremot ej lyckats pressa in 1
systemet, ty tre runor fattas i talet 72 (3 x 24), men tvärradema å fram- och
baksidorna utgöra, frånsett »ramarna», åtta å var, de båda »ramarna» vid sidan
och nedtill å baksidan hava 24 runor var, och de tre raderna överst likaså 24
var. Att åstadkomma dylika konststycken har naturligtvis varit oerhört svårt,
och detta har utan tvivel inverkat på tydligheten. Ristaren fick ibland spara
in på en eller par runor och ibland lägga till för att nå det avsedda talet.
En — dock icke undantagslös — regel var därför, att han icke skrev samma
runa två gånger. Sakumukmini kan därför läsas både
och sakum mukminni. Men å andra sidan skriver han
två s efter varandra. Huruvida han avfattat sin inskrift
utan två eller flera runor böra dubbelläsas, har varit en mycket omtvistad
fråga. Bugge och Pipping anse det, von Friesen förnekar det. Men tar man
hänsyn till talmagien, synes en dylik utväg stundom hava varit nödvändig.
kommer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
