Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Den fornnordiska versen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
no
’jodahattr eller väl snarare : dess mera konstlösa föregångare tyckes
icke ens i äldre tider uteslutande hava använts i magisk poesi, utan
varit en inom all memorialdiktning vanlig form, som ock begagnades
* iagspråk, i episk poesi m. m., och ännu i Eddah kan versmåttet
eJ sägas vara reserverat för någon viss art av diktning. Vi återfinna
det i en ordspråksdikt som Havamal, i en katekesdikt som Vafthrud-
nismal, i en »träta» som Lokasenna, i en »heitidikt» som Alvissmal
°ch i mer eller mindre berättande dikter som Skirnismal, Reginsmal,
fafnismal m. fl. Magien har således, som jag tror, spelat in i alla
Versformerna, både konstpoesiens och memorialpoesiens. Men
vikingatidens episka poesi utvecklades företrädesvis ui »konst-
poesien» och begagnar därför helst det konstfullare fornyrdislag,
under det att Ijodahattr, som i mycket står kvar på memorial-
diktens nivå, företrädesvis begagnas för vishetsdikter o. d., som mer
eller mindre sammanhänger med den gamla ßullärdomen.
Det återstår frågan om strofens uppkomst — en fråga, som först Strofen.
På den sista tiden tyckes hava fått en antaglig lösning. Den
isländska dikten är i stort sett strofisk, den engelska och tyska
’stichisk», d. v. s. består av fortlöpande verser utan strofisk indel-
n’ng. Huru skall nu denna olikhet förklaras? Den gemensamt
germanska dikten har tydligen varit antingen strofisk eller stichisk,
Och ur denna gemensamma form har en yngre utvecklat sig. Men
vilkendera är yngre, den stichiska eller den strofiska? Fäster man
sig vid dikternas ålder, är obestridligen den stichiska Beowulf
betydligt äldre än de bevarade edda- och skaldedikterna, och tar
^n hänsyn till de litterära analogierna, kommer man till samma
resultat. Den stichiska homeriska dikten är den äldsta grekiska,
Därpå, följer det elegiska distichon och till sist den lyriska strofen.
germanernas äldsta poesi varit strofisk, att engelsmän och tyskai
utbildat denna till stichisk, men att nordborna förblivit stående på
den gamla ståndpunkten — detta är således ett mycket osannolikt
autagande, och långt rimligare det motsatta: att den samgermanska
dikten varit stichisk, men att denna i Norden utvecklats till strofisk.
arnrna utveckling, ej så mycket senare, kan iakttagas även inom
den tyska poesien; Hildebrandslied (före sista slutet av 700-talet) är
stich’sk, men Nibelungenlied (kort före 1200) är strofisk. Slutsatsen
s*yrkes ock av andra skäl. De eddadikter, som allmänt erkännas
såsom de äldsta, såsom Volundarkvida, hava ännu icke en fullt
stadgad strofisk form, utan stå på gränsen till stichisk dikt. Strofer
ftftas nog, men dessa hava ett ganska växlande antal verser, tva,
tre> fyra, fem och sju. Vända vi oss från Norden till den äldsta
engelska dikten eller Widsid, så finna vi en viss motsvarighet här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
