Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Litteraturens bakgrund under vikingatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
växtgudomligheterna till liv och verksamhet. Man frågade sig, var-
för vegetationskraften under vintern var död och förlamad, och ett
av svaren var, att äringsgdden saknade »hjonelag», ett annat, att
äringsgudinnan var fången i jättevärlden. Det gällde således att
genom en rituell lek råda bot på dessa missförhållanden. Innehållet
i en av dessa lekar har antagligen varit följande. Äringsguden biey
trånar bort av kärlek till Gerdr, som befinner sig i jättarnas hem.
Av kärlek blir han så svag, att han ej längre orkar gå, och antag-
ligen kondolerade man honom då med en veklagan — alldeles som
man gjorde inom den grekiska Adoniskulten. Men så rövade han
antingen själv eller genom en vän den älskade från jättarna, och
nu uppstämdes jubelsånger till Freys och hans makas pris: ärings-
kraften hade återvänt och skörden var räddad. Denna lek, som
Jag här förutsatt, spåras ej otydligt i två av Eddans dikter, Skirnisfor
Och Fjolsvinnsmal, i Saxos Baldersaga, och den går igen ännu under
medeltiden såsom en folkvisa, Herr Svedendal.
Huvudpunkten i den stora offerfesten i Uppsala om våren var
naturligtvis det högtidliga Fröblotet, och genom några uppgifter i
isländska sagor samt genom utländska analogier kunna vi nästan i
detalj rekonstruera förloppet. Fröblotet kulminerade i ett verkligt
människooffer. Till offer utvalde man nästan undantagslöst trälar,
krigsfångar eller rättslösa främlingar. När bönderna ville tvinga den
kristne Olaf Tryggvason att blota tillsammans med dem, svarade
han: »Jag vjg blota med människor, och jag vill därtill icke välja
trälar eller ogärningsmän, utan jag skall utvälja åt gudarna de an-
Seddaste männen». Därpå nämnde han de främste i fylket, lät gripa
dem och förklarade, att han skulle blota dem till årsväxt och frid.
£*et hotet tog, och bönderna övergåvo en kult, som artade sig till
att bliva farlig för dem själva.
En annan egendomlighet vid Fröblotet var, att den, som skulk
offras, under en viss tid före offret fick spela guden. Detta före-
faller ju oss egendomligt, men återfinnes i en mängd kulter. Jag
kan anföra ett exempel, då det belyser den lek, med vilken vi nu
sysselsätta oss. Sakéerfesten i Babylon varade i fem dagai. Där-
under kläddes en dödsdömd fånge i konungens skrud, tog plats på
hans tron och hade t. o. m. tillgång till hans harem. Allt vad han
önskade, fick han, och således både spelade han och var konung
under dessa fem dagar. Men då denna tid var förliden, avkläddes
han den kungliga skruden och hängdes eller korsfästes.
Vi kunna nu övergå till Freyritualen. Någon tid före festen utsåg
tt’an en krigsfånge eller träl att spela guden. I det fall vi kanna,
Gunnar Helmings historia i Flateyjarboken, ikläddes en norsk flyk-
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
