Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Litteraturens bakgrund under vikingatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade på Rhentrakten, Frisland och England, och så blandades de
olika handelstradernas sagor samman till stora cyklar, av vilka vi nu
naturligtvis blott hava några rester, särskilt hos Saxo och i Didriks-
sagan. Men dessa sagor ha givetvis tagit färg av den publik av
handelsresande, för vilka de voro avsedda. Hjältarna befinna sig
ständigt på resa, mindre i väster än i öster, i Ryssland och i det
sagolika Finland, och därunder uppleva de de underbaraste äventyr.
Erotiken intar en bred plats i dessa sagor, men den har aldrig den
tragiska färgtonen i den gamla germanska sagan, utan slutar vanligen
med de älskandes lyckliga förening. Kompositionen är löslig, och
episoder blandas obesvärat om varandra. Med ett ord: det är en
nöjeslitteratur, tillkommen för att roa under några sysslolösa timmar
”ch utan djupare innebörd, en litteratur, motsvarande våra dagars
lånbibliotek och passande för hednatidens handelsresande.
Det fanns även en tredje publik, som också skapade sin litteratur. 9^^
Vid vissa tillfällen på året samlade sig de spridda hushållen i bygden
till gemensamma offer. Dylika funnos av flera slag. Det fanns offer
för hela »landet», d. v. s. hela landskapet, mindre offer för häradet
”Her hundaret, och slutligen offer av särskilda offersällskap eller
hygdegillen. Och beskrivningar, huru det tillgick vid dessa fester,
saknas icke. Adam av Bremen omtalar dem i sin historia, och i en
norsk saga ha vi följande skildring: »Enligt forntida sed skulle alla
bönder, när blot tillstundade, komma till templet med de förråd,
som de behövde, under det att gillet stod. De skulle alla hava öl.
Även slaktades allt slags småboskap och hästar. Allt blodet, som
”tan därigenom fick, kallades ’hlaut’ och samlades i s. k. hlaut-
skålar. Med hlaut-tenarna, som voro gjorda som stänkkvastar, skulle
ntan bloda alla stallarna (förhöjningarna, altarna) ävensom templets
både yttre och inre väggar samt stänka på folket. Köttet kokades
fill de församlades undfägnad. Mitt på templets golv voro eldar,
över vilka hängde kittlar, och dryckeshornen skulle bäras omkring
”Iden. Den, som gjorde gillet och var hövding, skulle signa bägaren
Ocb blotmaten. Först drack man Odins skål till seger och sin
honung till välde, sedan Njords och Freys till årsväxt och frid».
Någon religiös karaktär i vår tids mening hade dessa offerfester
icke. De voro glada gillen, icke några andaktsövningar, och i viss
^ån kunde de därför fortsätta även under kristen tid, blott med nagra
”betydliga förändringar. Vid de s. k. »mungåttstiderna» (öltiderna)
k°m man under medeltiden fortfarande tillsammans, ehuru nu invid
dyrkan. Mat till dessa fester medförde man såsom förut, och olet
bryggdes på gemensam bekostnad, alldeles som vid de gamla blot
Sillena. Likaså druckos fortfarande tre minnesskålar, ehuru nu icke
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
