Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Litteraturens bakgrund under vikingatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
På den tiden härskade över Svithjod konung Olof, av norrmännen kallad
’svenske’ och av sitt ege,t folk ’skötkonung’. Denne Olof var son av konung
Erik Segersäll och Sigrid Storråda, Skoglar-Tostes dotter. Han var en mäktig
och namnkunnig konung och en mycket praktlysten herre.
Gunnlaug kom till Uppsala kort före svearnas vårting och hälsade konungen
vördnadsfullt, så snart han träffade honom. Konungen mottog Gunnlaug väl
och sporde honom, vem han var. Denne svarade då, att han var en is-
länning. Då vände sig konungen till Hrafn Anundsson från Mossfjäll på Is-
land, om vilken förut är talat, att han, hunnen till mogen ålder, dragit ut på
handelsresor i främmande land, och honom sporde nu konung Olof, från vilken
släkt på Island Gunnlaug härstammade. Hrafn steg upp från gästernas bänk,
högvuxen och rask att se, steg fram till konungen och svarade: ’Herre!’
säger han, ’denne islänning är av den yppersta härkomst och själv en den mest
raske och oförfärade man’. ’Må han då få säte vid din sida’, sade konungen.
Sedan sade Gunnlaug: ’Jag har ett kväde att frambära för Eder, herre konung,
och ville gärna, att I lyssnaden därtill och äskaden ljud i salen åt mig’.»
K’
Därpå föredrog Gunnlaug sitt lärda skaldekväde. Men isländska
skalder förekommo många vid det svenska hovet. I Skaldasaga om-
talas tre, som av Harald Hårfager skickades dit, där de »visade en
stor färdighet i ordets konst och diktade lovkväden både om konun-
gen och andra stormän». Vid Olof Skötkonungs hov vistades nästan
de flesta av den tidens mest berömda isländska skalder. Till
konungens ära skrev Halfred Vandrædaskald en Olofsdrapa och
författade dessutom ett kväde om den svenske jarlen Ragnvald.
Ottar svarte skrev flera dikter till ära för konung Olof och för
konungafamiljens övriga medlemmar, Sigvat Tordarson besjöng på
samma sätt hans son Anund Jakob, och även hos de följande svenska
konungarna möta vi dessa vikingatidens isländska litteratörer, hos
Inge d. ä., hos Sverker d. ä., Knut Eriksson, Sverker d. y. ända till
den siste folkungen Erik Eriksson, således ända till mitten av 1200-
talet. Hos stormannen Birger Jarl Brosa vistades så berömda skalder
som Einar Skulason, Olof Tordarson och Sturla Tordarson. Tyvärr
finnas deras dikter till de svenska stormännens ära icke kvar. Ty
av den isländska skaldepoesien hava endast spridda fragment beva-
rats, nämligen de lösryckta strofer, som historikerna infogat i sina
arbeten för att bestyrka de där meddelade uppgifterna, och dessa
historiska arbeten beröra endast norska förhållanden. De skalde-
kväden, som ägnats de svenska stormännen, äro därför oåterkalle-
ligen förlorade, ty dessa dikter hade man ingen anledning att citera.
För historien är detta visserligen en betydande förlust. Men för
den fråga, med vilken vi nu sysselsätta oss, betyder förlusten mindre,
ty dé dikter, som föredrogos vid det svenska hovet, voro utan allt
tvivel av alldeles samma karaktär som de, vilka upplästes vid det
norska. Då vi skola bedöma den litterära karaktären hos yrkes-
14.
Skalder
vid det
svenska
hovet.
i
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
