Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
%
H
nordmän, blev därför en strid mellan en lantarmé och en flotta
men i jämförelse med varandra liknade lantarmén Tillys tunga,
orörliga spanska tertier, under det att vikingaflottorna motsvarade
Gustaf Adolfs lätta halvbrigader; de kunde rikta anfallet på punkter,
där få eller inga försvarare funnos, de kunde draga sig tillbaka lika
hastigt som de kommit, utan att kunna förföljas; på vintrarna, då
provianteringen skulle hava mött svårigheter, lågo de trygga i sina
sjörövarnästen, för att komma åter, då skörden mognat, och de
kunde lätt förvandla sig till en lantarmé, när så behövdes, för att
åter likt sjöfåglar försvinna över havet.
Denna taktik hade de utbildat under sina ledingar på Öster-
sjön, i kampen mot finnar, balter och slaver, och den var på den
europeiska krigsteatern lika ny som sedermera Gustaf Adolfs stra-
tegi, ty deras föregångare, goter, longobarder o. s. v., hade blott
till lands angripit det romerska riket. Men även i andra fall kunna
vi iakttaga en olikhet mellan folkvandringsperioden och vikingatiden.
Utvandringen mot söder hade förut blott gått över Östeuropa, längs
Tysklands och Rysslands floder. Nu spänna tågen från norden ut
över hela Europa. Genom Rysslands floder tränga vikingarna — |
»rus» eller »rhos»1 som de här benämndes ■— ned till Svarta havet,
vilket av araberna kallades »det ryska (= svenska) havet», emedan
inga andra än »rus» seglade på detsamma; därifrån styra de till Kon-
stantinopel, Piræus och Sicilien, medan andra vikingaflottor sam-
tidigt härja Britannien och Frankrike, anfalla morerna i Spanien
och Marocko samt löpa in i Medelhavet, där de plundra italienska
och franska sjöstäder. Den västra och den östra vägen förena sig
således här, och ungefär samtidigt — på 8oo-talet —■ hotas Kon-
stantinopel av svenska »rus» och Rom av danska vikingar.
Den föregående periodens utvandringar hade varit emigrationer,
rena blodavtappningar. Vid första blicken förefalla vikingatågen
knappt vara något annat, men ehuru naturligtvis icke någon med-
veten politik låg till grund för de nordiska halvbarbarernas krig,
var den drivande kraften i norrmannertågen från början nog ett
behov att öppna nya handelsvägar för de nordiska folken — blott
att vi fasthålla det intima sambandet mellan den tidens handel och
sjöröveriet. Det är också nog mera än en tillfällighet, att de båda
äldsta underrättelser, vi hava om Sveriges förbindelser med utlandet,
röra tvenne ambassader från vårt land, den ena till den romerske
kejsaren, den andra till den grekiske, och båda utan tvivel i mer-
Av »Rosbyggiar» (nu»Rospiggar»), varav även »Ruotsi», det finska namnet på svearna.
I namnet Ryssland ingår, som nu tämligen allmänt erkännes, detta »rus», och Ryssland är
således ett slags översättning av det isländska namnet på Ryssland: »Svithjod hin mikla».
w ’WuryStZ
É
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
