Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvandringstiden - Beowulf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rades, huru götarna vid flykten nödgas kasta sig i havet och simma
till sina skepp.
Därifrån kom Beowulf undan
Genom sin egen styrka, sam över vattnet;
Han bar på sin arm ensam trettio
Kamprustningar, då han steg ned i havets flod.
Ej hade hetwarerna, vilka dragit honom till mötes
Med lindsköld på arm, skäl att berömma sig
Av kampen till fots: få kommo sedan åter
Från kampulven för att söka sitt hem.
I en annan saga berättades, huru han gripit tag i frankernas
Yppersta kämpe Däghrefn och brutit sönder honom utan att behöva
begagna sitt svärd - d. v. s. i denna från början rent historiska
cykel har redan diktfiguren Beowulf trängt in och är där huvud-
personen.
Den tredje cykeln sysselsatte sig med en tragisk händelse inom Balder-
den götiska konungafamiljen. I sin ursprungliga form, innan tradi- sa£an-
tionen diktats om till historia och fogats in i den götiska konunga-
sagan, hade den antagligen följande innehåll. Konung Hredel har
tvenne söner, men på en jakt råkar den yngre att skjuta den äldre,
°ch den olycklige fadern måste utkräva blodshämnd på dråparen. I
sagan, sådan den föreligger i Beowulfdikten, har detta tragiska slut
förmildrats. Hredel har tre söner, och han utkräver icke blods-
hämnd för den äldres fall.
Det var en strid, som ej kunde sonas med böter.
Djupt grep brottet hans (Hredels) sinne; dock kunde ej undgås,
Att ädlingen ohämnad lämnade livet,
Ty en bitter sorg är för gammal man
Att få uppleva, att sonen rider
Ung i galgens träd, och att sjunga hans drapa,
En sorgsen sång, då sonen hänger
Korpen till glädje, utan att han kan hjälpa honom,
Utan att han, den gamle, kan bringa sonen båtnad.
Ständigt rinner i hans håg varje morgon
Sonens bortgång; han aktar det föga värt
Att vänta en ny son attemottaga arvet
I borgens sköte, sedan den ene
I dödens kval drabbats av dådet.
Sorgtung ser han i sonens bostad
Den öde gästsalen, där vinden har sitt tillhåll
Och där glädjen flyktat; ryttarna slumra,
Kämparna i sin grav, tystnat hava harpotonerna.
Slut är på glädjen, som förr rådde i borgen.
61
*-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
